68 000

 Kapitel 49. Det går framåt, minsann, och jag vet redan var jag vill göra i redigeringen men det hinns inte med nu när jag bara strävar på framåt. Jag kommer istället att skriva några kommentarer om vilka luckor jag ser innan jag skickar det till Teresa på fredag kväll.

Det blir alltid så, när man som jag skriver utan förarbete. Då dyker saker upp som ställer till det bakåt i berättelsen. I vanliga fall hade jag nog redan korrigerat det, men nu får det vänta. 

Jag började skriva på det här manuset den 31 januari, och lämnar det exakt två månader senare.  8 veckor och tre dagar och då hade jag ändå minst en vecka där jag bara redigerade tvåan. Jag måste kolla det. Tack och lov för min lilla blogg, för utan den hade jag inte haft någon som helst koll.

Tempot har varit högt, jag har snittat på minst 2000 varje arbetspass, och skulle tro när jag kollar att det nog till och med ligger ännu högre. 

Det är bra kännedom för mig, som ju ska vrålskriva ett manus till nu, tjohej. För mig är det bra att kötta på. Jag glömmer bort det jag har skrivit tidigare. Oj då, tänker jag ofta när jag läser igenom efter en skrivpaus och kan jag bara dra på sitter det i huvudet från en dag till nästa.

I det här manuset har jag många karaktärer med egna perspektiv och då gäller det att hålla tungan rätt i mun. 

Mina händer är återigen usla (inte riktigt som tidigare, men min psoriasis vilar inte längre som den gjorde ett par månader, så för händerna verkar inte kosten spela någon roll – än i alla fall) men jag har väldigt mycket energi och det kan jag nog tillskriva kosten ändå. Pigg som en mört, sover jättegott känner mig glad. Alltså fortsätter jag som jag har gjort i tre månader nu. Men jag äter ju inget konstigt alls, så det är ingen farlig "diet". Jag fyller på med olivolja (fick två så goda av Simona på hennes release) för att inte gå ned i vikt, för det behöver jag inte göra. Jag väger lagom, utan att ha en aning om några siffror.

Mer än piggeriet (+ en resa till New York + en skrivresa till nästa bok) behöver jag inte. Jo, bli av med mitt psoriasis, såklart, vi får se vad som händer när det äntligen blir bättre väder. 

Nu skiner solen en stund i mitt snöiga Farsta. Jag tog en tur till solariet och har kommit MASSOR. Men det är blött, och just nu plusgrader, så låt oss hoppas att det försvinner snabbt. Snö i november, me like a lot, not so lot när det är VÅR.