Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 6 juli 2023

Dag 3 på nya penicillinet.

 Jag har fortfarande ont och ska strax ta ett par alvedon. 

Så märklig sjukdom/förkylning, för jag har varit NOLL snorig. Allt har suttit i halsen och örat, förvisso hosta men det kommer från halsgrejen, känns det som.

För ett par år sedan var jag förkyld och trodde att jag hade fått corona, då var det bara snor och röda ögon. Inte en gnutta halsont eller hosta. Det finns onekligen olika varanter. 

Jag känner mig i alla fall frisk.

Idag jobb, sedan intervju, i morgon jobb och frissan (wohooo) och på lördag jobb, middag (på Riche, så trevligt) och sedan konsert. Söndag jobb och städning, måndag jobb och städning och packnig, sedan åker jag på tisdag morgon (två dagar senare än jag hade planerat tack vare ÖRAT!) som det ser ut just nu. 

Den där Cypernresan har kostat mig, måste jag säga. Det gick så bra där, men snacka om pannkaka efteråt. Jag ska aldrig resa den tiden igen. Har inte varit med om det tidigare att det har varit så många ungdomar på samma plan. Men jag satt mitt bland dem, det var väl det som blev problemet. 

Just nu är jag ju mest sugen på bilsemester. Följer kompisar på Insta som har gjort en sådan tur med sin bil och de bokade några nätter i Milano i förtid eftersom familjen är stor, men sedan var resten av resan obokad. De kollade in vart de ville åka och sedan om det fanns rum i närheten. Så kul och inspirerande!

Typ så, denna torsdag. Nu börjar jag jobba!

Fast först tänkte jag på en sak. Vilken skillnad det är på att vara i ett par och att vara ensam. Par har möjligheter att bygga upp något tillsammans som är svårt att uppnå själv. För er som inte är solokvistar sedan tusen år tillbaka, kan jag berätta att som ensam går det nästan inte att bygga upp den typen av ekonomi som man kan om man är två som  delar på kostnaderna. 

Så solokvisteriet kostar, men det är VÄRT det, även om jag med avundsjuka kan se lägenheter jag skulle vilja bo i, hus jag skulle vilja renovera, resor jag skulle vilja göra, men som aldrig kommer att ske eftersom jag inte har någon att dela kostnaderna med. 

Men det är också det enda jag vill dela med någon, haha.


Det har regnat på min skog utanför min förortstvåa. Det är bra det. 


1 kommentar:

Eva-Lotta sa...

Om man är ett par med två normala inkomster ja.
Tråkigt att du fortfarande känner av örat. Hoppas det ger med sig nu!