ja, alla som ställer upp i den omtalade dokumentären, gör.
Det finns så många Josefin Nilsson, så många förövare. Den här råkade vara känd, fick ett sänkt straff men det är rätt oväsentligt vem han är egentligen. Han är en lort som representerar en oändlig mängd män. Just den här mannen kan vi bojkotta, vi kan låta bli att se hans tv-serier, filmer eller se honom på Dramaten. Andra män kanske inte är lika lätt att komma åt och socialt straffa.
Gå vid första slaget säger den som aldrig blivit slagen.
Jag tycker att Sofia Mirjamsdotter, i Sundsvalls tidning, beskriver det så bra här.
Min egen erfarenhet säger ju samma sak, även om det inte handlade om fysiska slag.
Jag har alltid sagt (och fram till 2005, trott) att jag aldrig skulle råka på någon som slår. Jag såg mig som för stark för det. För smart. Omöjlig att kuva. En man som behöver ha kontroll på sin kvinna skulle inte falla för en sådan som jag.
Little did I know.
Mitt ex slog inte. Men den psykiska påfrestningen av att leva i det jag gjorde, var stor.
Jag visste inte om mig själv att jag gjorde om mig, blev allt annat än stark, smart och okuvlig i mina närmaste relationer. Men det blev jag. Jag gick direkt in i ett medberoende så fort jag blev kär, och särskilt kär blev jag i dem som uppvisade en sårbar sida.
Jag hade lätt för att ta till mig dem. Jag har alltid pejlat in människor i mina närmsta relationer, och sedan gjort allt för att bli den som de ville ha. De sårbara behövde mig, jag behövde bara bli någon annan för att ta hand om dem.
Det var en baggis.
När min bästis fyllde 50 och vi var ett stort gäng tjejer som åkte tåg till Dalarna för att fira henne, fick mitt ex spader. Han var säker på att jag skulle träffa någon annan på det där hotellet, så istället för att ha en superrolig kväll med en bunt flygvärdinnor jag inte hade sett på många, många år (få människor är lika roliga att umgås med) så satt jag vid min mobil och lugnade honom med sms på sms på sms. Hans oro och ångest bar jag åt honom både den kvällen och alla andra kvällar under vår relation.
Efteråt sa min bästis att jag betedde mig som om jag vore misshandlad. Jag var så smal och blek att hon inte hade känt igen mig på tåget, vi hade då inte setts sedan jag träffade den här mannen ett par år tidigare, bara pratat i telefon.
Det var ett uppvaknande för mig och jag tror att det är så vi måste göra när vi ser något som inte stämmer. Vi måste våga fråga, åtminstone berätta vad vi ser.
Vi behöver säga till vår vän att hon är annorlunda, eller vad det nu är vi lägger märke till.
Och sedan följa upp det. Kanske gång på gång på gång.
Prata om henne, inte om honom och hans problem. Alla medberoende vill prata om HONOM, hjälpa HONOM att sluta slåss/dricka/ligga eller vad nu problemet är.
Vi måste prata om hur hon mår, hur hon vill må, och säga att vi kan vi hjälpa till. Att visa att vi ser henne är ett första steg.
Han har oftast tvingat henne att se bara honom.
Jag minns att jag skrev i Casanovas kvinna: Jag såg honom, han såg sig själv, ingen såg mig.
Nu för tiden, när jag är tydlig med att jag VÄLJER att vara singel för resten av mitt liv, så blir jag ofta ifrågasatt.
"Men om du blir kär då", säger folk som om det vore härligt.
För mig är det inte härligt.
Har man en gång suttit så fast som jag upplever att jag gjorde de där åren så är friheten viktigare än allt annat.
Skulle jag mot all förmodan få sådana känslor så kommer jag att tacka nej till dem.
Känslor är trots allt bara känslor.
Nu har jag frid, är lycklig och klarar mig bra. Jag gillar dessutom att vara ensam. Jag bryr mig om, och är snäll mot mig själv.
Jag tänker inte byta ut det mot någonting som är så vanskligt för mig som kärlek.
Tryggheten jag känner nu är ovärderlig.
Typ Amen.
___________________________________________________________________
Idag ska jag göra min första intervju om Sexstrejken. Temat i den är att killarna (männen) måste ta ställning. Ställa sig på tjejerna sida och säga "Det räcker nu."
Och just nu händer det, i alla fall i en liten den lilla del av verkligheten som är nöjesbranschen. Gott så. Någonstans måste det ju börja.
Heja!
I övrigt idag jobbjobbjobb.
Jag ska strax ta med min tredje kopp kaffe till min skrivstol i sovrummet.
Tisdag.
Bra dag så här långt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar