och därmed makt över sitt eget liv, det är vad kampen handlar om.
Jag måste säga att jag har svårt att förstå de kvinnor som nu överlåter ekonomin åt sin man och stannar hemma med sina barn.
Ebba Busch Thor jublar förstås. Kvinnan som häromdagen i en debattartikel hävdade att det var dags för en ny feminism. Bla bla bla.
Hon hade inte varit partiledare om inte den feminismen hon vill bli av med, den som kämpar för jämställdhet eftersom det är den enda feminismen som funnits, inte hade banat väg för henne och för många andra.
Om man stannar hemma nu, och mannen sedan vill ha en annan fru, vad gör man då?
Om man stannar hemma nu, och sedan vill ha en annan man, vad gör man då?
Jag har träffat de exemplen på kvinnor som vill skiljas men som helt enkelt, av ekonomiska skäl, inte kan det.
Hur går man sedan i pension?
Ska jag betala för en fullt frisk arbetsför människa som helst vill vara hemma?
Nej, tack.
Pengar är inte hela världen, ändå är det just det.
Det ger främst kvinnor (män har den där friheten ändå) möjlighet att välja.
Men vi kommer inte att komma någonstans om inte männen ger oss plats, stöttar kampen för jämställdhet och gör det offentligt.
De är vi som pratar om mäns våld mot kvinnor,
det är vi som ska fostra våra pojkar till att bli bra män,
det är vi som slutar flyga och oroar oss för klimatet,
det är vi som tar ut nästa all föräldraledighet,
det är vi som vabbar,
det är vi som jobbar deltid ...
Lagom till nästa 8:e mars kanske alla kvinnor SEXSTREJKAR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar