Jag fick en hel del gjort, tillräckligt för Flanagans 1, vid mitt förra besök. Men jag gjorde mina fötter så himla illa att det var en plåga att gå.
Och gå bör man i den där staden.
Nu åker jag när det är någon slags vår och ska ha strumpor i skorna så att jag kan gå länge och mycket. Senast hade jag inte ens med mig strumpor. Året innan hade jag klarat mig utan. Men jhela jag var skörare förra året efter influensa och förkylningar. Jag var sjuk till dagen innan jag åkte, och hade lock för öronen som var omöjligt att utjämna.
I år hoppas jag peppar peppar att jag kan hålla mig frisk!
Man hittar så många kul platser till fots. Jag vet till exempel att det finns en liten gränd Upper West som jag vill gå till och det går inte att få en klar bild sittande i en taxi.
Som vanligt kommer jag att göra ett schema för min vistelse, mina researchresor är lika styrda som mina manus.
Men det är så jag vill ha det. Struktur är ju min grej.
Jag har inte bokat hotell än, vill se om priserna kanske sjunker något. Det är tre veckor kvar. Jag vill gärna bo ungefär där jag har bott tidigare, i alla fall nära Broadway, så att jag omges av mycket folk om jag vill se en musikal och promenera hem efteråt.
Jag vill också ha roomservice. Det är inte alltid så kul att gå ut och äta ensam, tycker jag. Mat är inte viktigt för mig som i att jag måste äta så himla gott, men jag måste ha mat när jag är hungrig.
För att vara i alla fall lite klimatvänlig så flyger jag utan mellanlandning (SAS) och klimatkomenserar med typ 1200 kr (sajten klimatkompensera.se räknar ut summan. Till Canarias var det sisådär 650 tror jag). Det gör jag efteråt när jag vet att jag kommer iväg.
Jag har varit där två gånger i juni, det var svinvarmt, jag tror att den här årstiden är bättre just när man ska promenera så mycket.
Mitt ex och jag var där månadsskiftet februari mars, närmare 25 grader kallt, men det funkade fint det också.
Jonathan och jag var där i slutet av april på min 50-års dag. Blåsigt, 12-13 grander, men ned rätt kläder så ...
Han hade bara packat vinterkängor minns jag och jag hade inte råd att köpa nya till honom där. Resan var bokad och betald sedan länge, men ett par månader innan så förlorade min lilla coachingfirma ett stort uppdrag så när vi åkte var jag fattig som en lus.
Veckan efter kom Sonjas sista vilja ut.
Det känns som en evighet, men är bara 6 år sedan.
Vi hade i alla fall störtmysigt, Jonathan och jag, som vi alltid har när vi reser ihop. Han hade sparat egna pengar och jag traskade runt med honom istället för tvärtom. Resväskan gick sönder redan på Arlanda när vi åkte, och en ny var inte att tänka på, så vi bar med gemensamma krafter.
Jag har grejer från den resan inpetade i till exempel Sonjas andra chans.
Man hittar alltid småsaker att lägga på minnet, kanske speciellt i den stan.
Idag är det jobb som gäller. Jag ska pilla med Flanagans innan jag skickar den till Lena, sedan ska jag till frissan.
I morgon fotografering och MÅNGA outfits. Pratade just med fotografen om det.
Jaja.
Det är ett team jag känner sedan tidigare, och det kommer nog att bli bra till sist.
Tisdag.
Så här långt en riktigt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar