Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 20 april 2023

Jag är medlem på Friskis men går inte dit.

 Kommer jag att ta nya tag? Jag hoppas det. När jag väl bestämmer mig för något brukar jag ju genomföra det, men jag har svårt att ge mig själv kraft nog att ta mig dit. 

Om allt hade varit som före pandemien, men det är det inte. Det är nya tränare och, förmodar jag, nya träningskompisar. Jag tror att jag gör alla rätt när det gäller min kropp, utom just det. 

Idag ska jag gå två gånger i trappor här hemma. Det är nästan hundra steg hit från källaren. När jag var på Canarias kände jag ju rätt snabbt skillnad i kondis, för att jag vägrade hissar och istället gick upp till min våning. Jag har för mig att det var typ 50 trappsteg, och det gick jag ju flera gånger per dag. 

Så från och med idag: morgonpromenad från källaren och upp och eftermiddagspromenad från källaren och upp. 

Lika bra att gå direkt så fortsätter jag blogga efteråt.

Jösses, 82 steg var det. Hög puls som satan nu, som just i det här fallet ju är bra. 

Mina hjärtrusningar som jag hade en hel del av för ett par år sedan, har jag PEPPAR PEPPAR inget av längre. 

Jag minns när jag var på väg att lägga mig ned på golvet på Ica, för all kraft bara rann ur mig. Inte på väg att svimma (det kan jag fortfarande känna av, men det är helt annorlunda)

Det var obehagligt som tusan. Men efter några minuter var allts om vanligt igen. Sådana episoder hade jag flera av, en natt vaknade jag av att hjärtat skenade, så det kom inte i samband med något jag kunde räkna ut, som träning. Men jag gjorde flera EKG och det visade aldrig något. 

Anyhow. Inget på såpass länge att jag inte minns när jag hade det senast. 

Tjohoo, för det.

På agendan idag står, utöver trappgåendet, att göra klart det sidor i manus som jag inte hann igår och vända på steken och leta småord. Ju, så, ja, ni vet. Det tar några dagar om jag dessutom ska leta varianter med samma betydelse. Variation är inte min grej, det måste jag TRÄNA på. Jag kan ibland läsa/lyssna på böcker och tänka att så har jag aldrig uttryckt mig. Då är det sällan något avancerat, bara ord som används på ett sätt som aldrig kommer till mig. 

Där har vi det. Nu ska jag åka och handla!



Bara halva trädet lever, till höger är det alldeles dött :(


2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Hundra trappsteg om dagen läste jag som en rekommendation någonstans.

Åsa Hellberg sa...

Ja det gör susen för kondisen.