Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 12 april 2023

Pigg igen.

 Än så länge i alla fall. 

Så jag slänger mig över redigeringen och jobbar på tills jag ska ta en promenad med min moster, som går ut  en timma varje dag. Vädret ser ut att bli okej, så det är ju bara att hänga på. Om någon behöver det så är det jag. Dessutom är det bra uppvärmning eftersom jag behöver fortsätta gå när jag kommer hem, om jag ska palla allt promenerande i New York. 

Möjligtvis åker jag mer tunnelbana i år. Grejen är att jag går och går och sedan plötsligt är jag helt slut och fötter och ben helt stumma. Och mycket beror på ovanan, att jag är otränad, men också på att jag går väldigt långt. 

Så gå åt ett håll och åka tunnelbana tillbaka är nog att föredra om jag ska hålla i en vecka. 

Jag har adresser som sträcker sig från Upper West till Down Town (allra längst ned på ön) och de behöver jag besöka och gå mellan. MEN, för att hjälpa mina fötter att må bra, ska jag förstås ha mina perfekta GÅskor (egentligen löparskor) från Adidas, som inte sitter åt någonstans (Ultraboost) som jag har jämt hemma så fort vädret ute tillåter. Jag fick ett par sprillans nya vita av Jonathan och Linnea i julklapp och jag har ett par svarta, de väger noll och ska förstås packas ned. 




Det är en sockmodell, alltså behöver den inte knytas, men tas bäst på med skohorn. 

Jag tvättar mina Ultraboost i maskin på 30 grader, funkar utmärkt, men till sist blir ju vita skor ändå solkiga och jag köper nya kanske var tredje år. Men som sagt, använder dem VARJE DAG, så väl värda de 1900 de kostar nu för tiden. 

Just idag ser det ut som om mitt eksem på händerna har vänt igen, sådär så att jag idag faktiskt (fast ändå peppar peppar) är rätt säker på det. På fötterna ser jag lite lite på hälarna, men jag ska fila  i morgon så får vi se hur det ser ut under. Tidigare på fötterna har det varit rött under den skorviga huden, och det är väl det som är själva psoriasiset (heter det verkligen så?)

Jag håller ut med maten, även om det är rätt trist. Sedan 26e december har jag ätit NOLL socker, mjöl och mjölk och NOLL av massor av annat. Jag har testat ägg, ris, vinäger, kryddor, potatis och jag tyckte att det kom tillbaka efter potatis och/eller vinäger. Grejen är att jag överäter också, en liten potatis kanske är okej, men inte massor 3 dagar i rad, eller 300 gr påsar chips (bara saltade med olja, så gott!)

Vinäger överdrev jag också, jag HÄLLDE på. Kanske skulle ha tagit en gnutta. 

JAJA. I New York kommer jag nog att testa glutenfritt bröd om det finns någonstans. Och äta ägg och bacon (som jag tror att jag tål, testade det på Canarias). Här äter jag ju ingen frukost, men att ge sig ut på långpromenader i New York utan mat i magen, känns vanskligt. 

Det var det, nu ska jag jobba. Tjohej. 




Inga kommentarer: