Jag jobbar på.

 Det som haltar just nu, eftersom jag umgås med släkten när jag vanligtvis hade bytt manus, är bok 20, och frågan är om jag ska tänka om gällande det och istället jobba som en tok med redigeringen av Fjällbacka 2, så att jag kan skicka manus på fredag istället för den 24e då jag har deadline.  Då har jag full tid för den nya ända tills jag åker till New York den 28e, det vill säga nästan 2 hela veckor med superkörning. 

Det finns ju ingen tid över, liksom. 

Nu kan jag jobba okej i morgon, släkt kommer på en fika, men jag tror att jag hinner jobba en hel del först. På måndag ska jag träffa min brorsdotter och resten av brorsans familj, på tisdag hjälpa mamma och på onsdag har jag inget, men på torsdag ska jag föresläsa. 

Jag har bara onsdag som en hel arbetsdag utan "störning."

Förra sommaren när jag var här var jag ju det mycket längre vilket gjorde det enklare att sprida ut umgänget men nu går inte det. Samtidigt vill jag ju umgås, det är en jäkla balansgång det där. 

Och nu blir det matematik och trist, men om jag hinner jobba med bok 20 i tio dagar fram till New York (28 april), och skriver 2500 om dagen har jag 25 000 när jag åker. 

Där kommer jag inte att skriva ett ord, enbart ägna mig åt research, och när jag kommer hem 6e maj är det korrläsning som gäller, och den måste vara avklarad på en vecka. Sedan några dagar Bok 20, innan min slutkorrsläsning på ytterligare en vecka.

Så som mest i maj ytterligare 10 arbetsdagar gånger 2 500 och då är jag uppe i 50 000 (men KANSKE bara 40). 

I juni har jag BARA bok 20, wohoo, vilket gör när jag ser det i pränt nu, att jag kommer att klara min deadline 15 juli. 

Och OM jag gör det med marginal, det vill säga kanske redan kan leverera manus till midsommar, tänker jag att jag kan börja på andra delen i den serien och bara ösa på när jag ändå har tempot i mig.

Hade jag tyckt att det här jobbet var "jobbigt" eller haft en massa saker jag var tvungen att försaka för att kunna arbeta, var det väl en sak, men det har jag inte. I mångt och mycket är det ju lika mycket en hobby som ett arbete. På det sättet är den här åldern och min livsstil perfekt (vuxna barn, ingen partner) Jag beundrar dem som klarar mitt tempo OCH har familj att ta hand om. 

Jag är väldigt förtjust i, och funkar fantastisk bra med, rutiner. Upp vid samma tid, samma typ av målsatt arbetsupplägg (och mat) under dagen och kvällar som jag ägnar åt böcker/research/tv och meningslöst surfande. 

Men jag är ju också rastlös och det håller jag faktiskt bäst i schack med just mina rutiner. Att då och då kunna göra arbetsresor (semesterresor lockar inte ensam), umgås med familj och vänner, räcker väldigt långt. 

Där har vi det. Påskaftonens matematik. 

Glad Påsk!

På västkusten tänder man påskeldar, säkert i Fjällbacka också, men det pallar jag inte utan tänder istället stearinljus och ska se på Mamma Mia 2.