jag blir fruktansvärt obekväm och förstår förstås att jag borde säga tillbaka "Åh, du då, som är så fin", men det sitter fast hos mig på något sätt (även om jag verkligen tycker det). Man får gärna säga att min skor är fina, eller en kavaj, men jag har exakt noll behov av bekräftelse på mitt utseende.
Jag tänkte på det när jag såg något amerikanskt, där det första folk säger till varandra är "Wow, you look great."
Frågan är om man kanske inte ska tolka det bokstavligt utan mer som en hälsningsfras utan egentligt värde? Jag vet inte, jag tycker bara att det är så ... tröttsamt.
Jag vet inte om all utseendeosäkerhet som ska fläkas ut konstant är bra, jag tror nog mer på att fläka ut nöjdhet. Jag tror att det är en bidragande orsak till att Pernilla Wahlgren är så rolig att följa, hon fläker ju verkligen ut sig och bjussar på sina tillkortakommanden, men inte en enda gång har jag hört henne klaga på sitt eget utseende. Hon kan konstatera att hon behöver gå ned lite för att komma i sina scenkläder, men det är aldrig klagomål på hur hon ser ut. Tack för det, jag älskar den typen av föredömen.
Där har vi det. Jag jobbar, har 20 sidor kvar, och sedan ska jag ta en promenad och se om påskliljorna har slagit ut på kyrkogården. Jag är inte så bra på blommor än, men ska bli. Mamma är duktig, så jag får lära mig av henne hur graven ska skötas.
Hej hopp!
2 kommentarer:
Jätteobekvämt! Det håller jag verkligen med om. Pernilla W är så rolig och fullständigt opretentiös. Bjuder på sig själv och får mig att skratta😀
Fortsatt trevlig påsk 🐣
Eller hur??
Yack detsamma!
Skicka en kommentar