Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 7 januari 2019

Idag har jag släppt in målaren,

åkt tillbaka till Årstadal och sovit en timma till, och nu ska jag till Friskis i Farsta och träna för första gången på jag vet inte när. Men det är min favvisledare Eva och det är perfekt det första slitsamma passet.
Jag vet i alla fall att allt sitter tajtare än när jag använde dem senast. Jag vet inte hur mycket jag har gått upp, och på sätt och vis är det rätt skönt. Samtidigt hade kanske den gjort att jag hade satt stopp tidigare. När jag sitter hemma och jobbar i mjukiskläder känner jag inte hur kilona kommer som på den tiden när jag klädde på mig för att gå det kontorsjobbet varje dag.
Förhoppningsvis börjar jag känna mina muskler igen snart. Jag längtar efter styrka, kroppskontakt (med min EGEN) och att kunna hålla uppe armarna i mer än några sekunder.

Målaren trodde att han skulle vara klar på torsdag, alltså tänkte jag att det vore perfekt att ta emot sofforna kom på fredag. Men nu visar det sig att de inte kommer förrän veckan efter - eller i värsta fall v 4, så då får jag pyssla med resten så länge.
Jag behöver ny bordsskiva till skrivbordet, något att sitta på när jag äter och något att ställa tv:n på nu när jag kan ha byråer både i källaren (hurra vad glad jag är för mitt förråd!) och i sovrummet.

Kanske den här från Ikea (liggande såklart). Den kan man dessutom sätta hjul på.
Min gigantiska 65-tummare är 146 cm bred så den här passar exakt. Den är 147.








2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det går alltså framåt!

Åsa Hellberg sa...

Ja, sakta men säkert :)