Idag, i Farsta, kan jag ha räddat ett barn igen

Jag gör ju det ibland.
Dagens insats inträffade i rulltrappan till frissan i Farsta. När jag klev på den så gjorde också en liten liten människa det, och jag förstod snabbt att hon var ensam. De som gick på bakom ville inte kännas vid henne och hon var dessutom oförmögen att åka själv. Visste inte hur hon skulle stå på stegen och när vi kom upp hade jag redan tagit ett fast tag för hon kunde inte gå av den själv.
Hade hon åkt ensam hade hon garanterat stupat.

Anyhow, med min salladskål i ena handen, greppade jag flickebarnet med den andra och fick ur henne att hon hette Edit. Hon var kanske 2 lite drygt.
Edit och jag åkte ned igen, några gick förbi och undrade om jag inte skulle ta henne till informationen, men precis då kom en pappa med en tom barnvagn och Edit sprang fram till honom.

Oj då, sa han när jag sa att hon hade tagit rulltrappan själv, sedan sprang jag eftersom min frissatid låg i riskzonen. Jag hann nog ropa att han måste passa henne bättre, och hade jag haft tid skulle jag verkligen stannat och sagt att hon hade stupat utan min hjälp.

Well. De kommer i min väg de där små.
Det är ju bra det.

Nu MÅSTE jag sova.
Man blir trött av att flytta.

Ps, visst var Kajsa Ernst helt fantastisk.
Hon får gärna spela Rebecka i Sonjafilmen om ni frågar mig.