Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 26 april 2019

Kaos framför SAS-disken på Arlanda

och bilderna därifrån påminner mig om när vi åkte till New York, var tidigt på plats, incheckade, och därför kunde använda SAS-disken vid gaterna. Så långt hade de flesta inte kommit, utan de stoppades redan vid check in.

Men tidiga Åsa – och nygifta paret med bebis i magen – plus kanske någon mer, var betydligt tidigare på plats än så, och fick därför hjälp direkt och nya biljetter.
Det här kaoset som jag ser på bilder nu, promenerade vi bara igenom när vi checkade in för andra gången.
Vi behövde hämta det bagaget det stod New York på och checka in det igen, och det var då vi såg köerna.

Jaja. Vi kom iväg, och var tacksamma som tusan för det.
Vi sammanstrålade på planet från London och enades om att vi var supernöjda med Virgin och att SAS Irland mellan Stockholm London var urusla.

Typ så, för drygt två veckor sedan.

Idag ska jag vara duktig och jobba mycket, för i morgon är jag ledig och fyller år.
Jonathan Linnea och jag ska äta brunch på sjökrogen Pampas marina, och sedan gå på bio.
Störtmysigt.
När jag fyllde 56 var vi på Skansen, Abba-museet och Ulla Winbland. Dessutom tog vi TBE-vaccinsprutor. Det återstår en för oss alla tre, men den tar vi en annan dag, kanske nästa vecka.

Min kompis fick TBE. Fy fan, rent ut sagt. Han gick från att vara atlet på riktigt, till att inte kunna någontin. Han hade tur, han blev återställd till sist, men det tog mycket lång tid och det var nog tack vare hans goda fysik som han kunde bli bra igen.

Hit ska vi

Igår spelade jag in podd, kommer tydligen 31 maj när jag plaskar i Medelhavet med min mamma på hennes 80-års resa.
Herregud, mamma är 80 och jag är 57. Helt galet.

Åsa, 57!!!


Det var det, denna fredag när jag fortfarande inte har hört något från Capio Farsta (se tidigare inlägg om du inte har hängt med.)



Inga kommentarer: