Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 22 mars 2021

Jag tänker på karaktärer.

 Mina egna. Kvinnor, ofta medelålders, som inte sällan har ett god självkänsla. De kan eventuellt ha varit trasiga tidigare i livet, men det är inte något jag vill berätta om som huvudtema. 

Däremot tror jag att det är ett vanligt tema i feelgood, just att beskriva kvinnor som går från att vara bräckliga till att hitta sig själva. 

Jag vet inte varför jag har valt att berätta just om dem som redan är där, kanske för att mina karaktärer hittills har varit lite äldre. Kanske för att jag inte riktigt pallar med det ynkliga som vi alltid ser och hör talas om, att jag tycker att bokvärlden också behöver karaktärer med god självkänsla. 

Det är säkert av samma anledning som jag i verkliga livet tröttnar på konton där vuxna kvinnor ska prata om sina kroppar. Jag fattar representationen, och den borde ju vara självklar (vilket den inte är i vår smalhetskultur), men följer hellre den som visar upp sin kropp med stolthet än den som klagar. Eller inga kroppar alls. 

När pubertet, ungdom är, över och man snuddar vid klimakteriet, har man banne mig en skyldighet att visa yngre kvinnor att till sist blir man nöjd och glad. Man äter sig mätt och behovet av att visa sig i bikini/underkläder på Instagram går över. Ojar man sig fortfarande över sitt utseende gör man det hemma, för sig själv, eller gör något åt det. 

Om man däremot skriver om unga kvinnor tror jag att det är en annan femma. Det är väl därför det inte lockar mig att skriva om yngre än 50. De verkar ju mest bara ha det jobbigt.

JAJA.

Idag är jag semiledig. Min redaktör har skickat frågor jag ska besvara, och jag ska prata med min förläggare, men utöver det: NADA. 

Tror faktiskt inte att jag ska göra något särskilt på flera dagar. Känns väldigt skönt. Även om jag inte jobbar så många timmar per dag (max 4 den här redigeringen) är fokuset så extremt att det är som 8 timmar på ett annat jobb. I alla fall vad jag minns. Jag har ju inte gjort annat än jobbat för mig själv sedan 2008. 

Typ så, efter att ha varit uppe tidigt och handlat. 

Jag hittade min favvisblommor, gula liljor (doftfria). De är så himla fina och är svåra att hitta, eller så kanske det bara är att de finns en kort säsong. 





Hoppas att ni får en fin vecka!


2 kommentarer:

Anonym sa...

Kommer du att skriva mer om Sonja och hennes härliga väninnor? Så skilda livsöden och alla över 50...
Jag vill läsa mer om dem!!

När skrev du Sommar med Sonja och Susanne? I den hintar du om ett virus som slår ut restaurangverksamheten. Jag vet att samlingsvolymen kom i höstas, så kanske blev den redigerad under våren?
/ Carin

Åsa Hellberg sa...

Hej Carin, nej, jag tror inte att det blir fler Sonjor, kändes som jag knöt ihop säcken med den senaste lilla trilogin som jag skrev klart under epidemins början där på våren/sommaren någon gång :)