Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

fredag 19 mars 2021

GOOD MORNIN´Booklovers

 Nästa vecka ser jag fram emot att läsa igen. Jag vet inte vad det är som gör att jag inte läser när jag redigerar, eller för den delen skriver på nytt, det faller bara bort på något sätt. När jag är ledig däremot ...




Igår såg jag en film som provocerade mig rejält. Hope Gap. Fantastiska skådisar. Tror C-MORE. I alla fall. Gift par, i 29 år, en son. Tofflig man, pushig fru. Vuxna sonen i mitten.

Mannen säger från en dag till en annan att han tänker flytta ut, att han har träffat en annan kvinna.

Och då sker det märkliga inom mig: jag förstår honom, tycker att frun är jobbig som kräver så mycket av honom och att jag också hade flyttat från henne. Jag tycker att hon tar alldeles för mycket plats och bara klagar på honom hela tiden.

Well.

I slutet är jag mer nyanserad och beundrar hennes sätt att KRÄVA saker. Jag har aldrig krävt något i hela mitt förhållandeliv. "Du får inte vara så bestämd", sa mormor till mig en gång när jag var förlovad i 20-års åldern. Det där satte sig. Om det påverkade mig eller inte vet jag inte, men jag minns det väldigt tydlig. Och jag tror inte att jag var särskilt bestämd. Jag har alltid varit smidig, löst eventuella konflikter VÄLDIGT snabbt eftersom det är jobbigt för mig. Aldrig insisterat om det har betytt konflikt. "Det fixar jag, inga problem."

Så när mina kvinnliga bekanta tar mycket plats, ställer krav, bråkar, så reagerar jag på samma två sätt som när jag såg filmen: jag tycker synd om männen (???) MEN jag beundrar modet att våga bråka, och ändå lita på att personen stannar.

Jag blev arg på riktigt i relationen jag hade med en missbrukare, men det var obehagligt och slutade, i alla fall i början, med att jag tröstade honom eftersom han blev så ledsen.

Ni hör ju vad bra det är att jag lever själv! (HURRA X 10TUSEN)

Idag ska jag bara jobba. Jag sätter igång direkt. Mathem kommer med leverans vid 10-tiden och det blir det enda lilla avbrottet tills dagens beting är gjort.

En fråga: hittills denna korta vårsäsong har jag hittat 3 spindlar inne. Nu är jag inte rätt för spindlar, men jag tycker ju inte om att de här inne hos mig. Har ni märkt något liknande hos er? Så vitt jag kan minnas har jag aldrig sett en spindel här tidigare (små rackare, typ 5 mm)

Tjohej!

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Vi såg den idag. Jag förstår honom verkligen! Blev så irriterad på henne😇

Åsa Hellberg sa...

Eller hur! Samtidigt var ju han jävlig mesig, så olika funkar nog inte tror jag.