Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 11 januari 2023

Det är helt otroligt hur svårt

det är att få en läkartid av Capio i Farsta.

När man ringer får man naturligtvis inte prata med någon, utan frågor på sms som ska besvaras och ju fler och dummare de känns, desto mer växer ilskan. 



Well. När man har besvarat allt, ska man vänta på ett sms så att man får CHATTA med någon som i sin tur ska avgöra vilken vård man behöver. 

Jag behöver ta prover och checka min hälsostatus, men också tala med en läkare. I chatten, en timma efter att jag hade fyllt i det jävla sms:et, skrev jag ring upp mig. Och det gjorde hon. En vänlig människa som föreslog ett besök hon distriktssköterska. 

Man vill alltså inte ge mig en tid hos en läkare. Fast jag är 60 och krävde att få träffa min läkare. Just det, jag hade gråtit lite också över mina besvär. Det är så svårt att säga att jag har det jobbigt utan att börja gråta.

Grejen är att samsjukligheten är hög om man har psoriasis, och visst kan man ta prover utan att träffa läkare men sedan ska man ju ändå göra det om proverna säger något, så jag börjar helst med ett FYSISKT läkarbesök. PUNKT. För man ville gärna att jag skulle ha ett möte digitalt. No way, leverpastej. Vi har diabetes och högt blodtryck i familjen, och sådant kan vända över en natt. 

MEN. Om man inte har akuta problem får man inte träffa en läkare. Då ska man söka sig till företagshälsovård. (???)

Men när jag har haft akuta problem har de hänvisat mig till Närakuten, så det stämmer ju inte heller. 

1. När jag blödde från tarmen sa det att det "nog är hemorrojder", och att jag skulle vända mig till närakut.

2. När jag hade ont i tarmen och feber, sa man också närakut men jag fick ta det med 1177 för Capio svarade alldeles för sent. 

3. När ryggen krackelerade i oktober och jag behövde akut hjälp tog det så lång tid att få kontakt med någon, att jag istället vände mig till KRY där det tog 10 minuter att få se en läkare på skärmen. 

Ni hör ju hur raserad sjukvården är. Vem fan vill träffa en läkare i onödan? De vill att man ska lista sig så att de får pengar från Region Stockholm, men de vill inte erbjuda vård. 

Jag träffade häromsistens en författare, lång smal hälsosam, som i princip över en natt (i min ålder) fick högt blodtryck och stora problem. 

Nu har jag i alla fall en tid 6e mars. 

Efter det kan jag förstås träffa en distriktssköterska för provtagning då och då. Jag vill checkas en gång i halvåret från och med nu. 

Systemet Capio använder är kasst. Helt kasst. Det är ju bara extraarbete för alla. Och den som är sjuk har ingen lust att chatta eller fylla i långa hälsodeklarationer, den vill boka en tid och träffa en läkare. Det här är ju absurt och passar enbart den som är 30, i karriären, och har fått ett blåmärke. 

Det var det. Nu ska jag jobba, tills 14.00, då jag är inbokad på min sista solning av händer och fötter. Resultat efter 22 ggr sol och 15 dagar specialdiet: bättre händer, inte bättre fötter. Bättre armbågar, men där har det har hela tiden blivit bra och sämre bra och sämre, så jag vet inte vad jag ska säga om det. 

I alla fall: Jag behöver laga lunch också, och idag är jag wild and crazy och slänger in kycklinglår i ugnen, och i ugnsformen bredvid lägger jag blomkål och morötter och lök. 27 minuter på 200 grader, och jag har både lunch och middag. Bra va? (Kan hända att jag blandar mitt äppelmos med löken. Det känns som om det vore gott. Nästa gång ska koka den utan att mixa, så det blir lite fler bitar kvar. Det är ju svingott. 



Det blev Sötpotatis istället för blomkål. Glömde lök. 

Typ så. Hejhej.


4 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Helt galet. Min yngsta dotter ringde barnakuten igår morse om tvååriga sonen som hade så mycket ögoninflammation att han inte kunde öppna ögonen. De fick rådet att tvätta. Senare fick de tid på vårdcentralen. Vidare remiss till sjukhuset. Där blev de kvar. Ct röntgen av huvudet. Bihåletumör befarades, senare hjärnhinneinflammation. Nu vet vi inte än vad det är, men så hemskt det är😭

Åsa Hellberg sa...

Men fy så hemskt. Lilla gubben. Hoppas det går bra!!

Eva-Lotta sa...

Det verkar som antibiotikan hjälper. Han är feberfri och kan öppna ögonen lite. Ätit minimalt men är piggare än igår. Då var han helt apatisk.

Åsa Hellberg sa...

Men fy. Vad jobbigt för er alla. Hoppas att det har vänt nu då!