Jag fick till det, till slut.

 Nu läser jag från början till slut igen, för det är alltid missar på vägen efter en stor redigering. Just slutkapitlet som är mer eller mindre nytt, måste förstås också putsas. Jag har också bytt perspektiv på ett par kapitel, och det är smart gjort – men lite tricky, så det måste jag också titta extra på innan jag skickar iväg det till Lena, Teresa och kanske min agent. 

Efter tre veckor jag får tillbaka det igen, för fem nya redigeringsveckor.

När man börjar peta i detaljerna; ger koppar en färg och en skorna en klack, då är man i den bästa redigeringsomgången, och det är den som kommer härnäst. 

I den jag arbetar i nu är det fokus på händelserna, att storyn håller, tidslinjen funkar och att det inte är vinter i Sverige samtidigt som det är högsommar i New York. Typ. Det är lite komplicerat när saker händer på två platser. Det gäller att man kommer ut ur kapitlen kronologiskt. 

I alll fall: Därefter är det ett kort varv till, korr och en sista korrläsning innan det går till tryck. Utgivning i slutet av juni, tror 27e. 

Och den kommer att heta, tadam: ALDRIG ENSAM. Jag skrev det som ett litet förslag och Teresa tog det direkt. Sedan Lena också, alltså blev det så. 

Hittills har jag döpt alla mina böcker själv, utom Casanovas kvinna. Jag hade Casanova, minns jag, men det var min dåvarande förläggare som till sist gav förslaget som vi sedan valde.

Sonjas sista vilja (2012) hette Sonjas testamente fram till ett par dagar innan den gick i tryck och tack och lov hann vi ändra. Sonjas sista vilja var så mycket bättre. Jag tycker fortfarande att det är en av mina bästa böcker, den har en energi som är svårslagen. En riktig feelgood. Rolig, upptempo, mycket sex och charmerier, och väldigt mycket vänskap. 

I år har jag ju tänkt att vara mycket mer i Fjällbacka, o h det ser jag fram emot som tusan. Jag jobbade väldigt bra där förra året och hoppas att det blir så i sommar också. En ny feelgood ska skrivas där är tanken, vi får väl se var i min process med tusen böcker jag är i då. 

Killen i Postkordlotteriet vann en miljon, hurra för honom. 

Jag ska försöka hitta en film ikväll, är för trött för att läsa även om jag är så nyfiken på vad som händer härnäst i min bok. 

I morgon jobbar jag vidare, solar, packar och städar. Jag har inte träffat en människa sedan jag var på Jill Johnson med Carina, och det var 16 dagar sedan.  Det får verkligen ingen nöd på mig. Jag vill ju hålla mig på benen och har tackat nej till allt PLUS hur kul är det att gå ut och äta om man inte får äta något av det som finns på menyn?

Nu ska jag äta apelsiner. MUMS!

Hoppas ni får en fin kväll, PUSS!