Vi MISSADE att träffa Michael Bublé igår.

 Jonathans jobbarkompisar på skivbolaget fick gå backstage och träffa honom på en så kallad Meet and greet innan konserten, och han visade sig vara precis så trevlig som man upplever att han är om man följer honom på instagram. Men då var vi inte ens på arenan än, för vi satt och åt tills absolut sista sekunden. Jag blev bjuden igår och dagen innan bjöd Helen. Jag känner mig väldigt bortskämd, måste jag säga. 

Rolig och publikfriande, och det finns inget bättre tycker jag. Han älskar sitt jobb!

Innan konserten hade han fått sprutor mot en katarr i struphuvudet (typ), fy fasiken att sjunga då. Men det märktes inte ett dugg. Hans röst är fantastisk. 

Körsångarna var en upplevelse i sig. SOM de levde sig in i musiken diggade loss. 

Konserten var superbra, och sammantaget var det en fantastik kväll. Jag tycker att det är så kul att umgås med Jonathan, vi delar ju många intressen och för mig har det alltid varit viktig att hänga med honom när han frågar,  oavsett vad jag tycker om att titta på eller lyssna på. Bio är ju en sådan grej, där vi ser filmer som han och Linnea gillar, men som kanske inte alltid är min tekopp. Men jag har bestämt mig för att det är den mamman jag vill vara, och för oss funkar det. 

Nu har jag precis handlat, lagat lunch (färdiga hamburgare på 100% kött, salt och peppar, till det blomkål, broccoli med vinäger, salt och sedan en sked osötad lingonsylt med lite honung.)

Jag har också skrivit ned en boktitel. Igen. Jag har många bra titlar, för det är viktigt för mig eftersom jag får inspiration av det. Ett oväntat besök, var en sådan. En liten värld, likaså. 

Titeln blir en ledtråd för mig och kanske till och med en röd tråd (den viktigaste av alla). 

Teresa har bett om titelförslag på den tredje Fjällbackaboken men jag har inte fått feedback på det, däremot skriver jag den som om något av förslagen är okej. 

Annars idag har jag tagit ledigt. Jag ska på Mello i Friends Arena och ska hämta Carina, som har bjudit med mig, kvart i fem. Vi får väl se var det går att hitta parkering, det kan nog bli svårt, men vi får chansa. Vi ska äta något är tanken, och sedan är det tydligen mingel innan sändningen. Ska bli kul. 

Jonathan och jag var på ett genrep när Afrodite vann, år (måste googla) 2002. Då var han 8. HERREGUD!

Då låg vi i min stora säng varje kväll och kollade på Fame Factory på trean. Åh, vad det var mysigt. Åtta var en bra ålder. Stor nog att hänga med på kul grejer, och liten nog att tycka att mamma är bäst.

Vi åkte till Cypern den sommaren, och han var bara ett stort solsken. Bästa ressällskapet. Och det är han ju fortfarande, vi har alltid kul när vi reser ihop. 

JAJA.

Nu ska jag leta Mellokavaj. Det kan hända att jag frågar Instagram vad man tycker där.