Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

lördag 12 januari 2019

Jag fick en chock när jag kom hem.




Dörren stod vidöppen och hade så gjort sedan jag lämnade lägenheten vid 11-tiden.

Innan jag gick in ropade jag, kollade brytmärken på dörren, men allt såg normalt ut. 

Jag hade så många sopsäckar med kläder och hissdörren går igen galet snabbt, så jag måste helt enkelt ha tryckt på knappen så fort jag hade dragit in sista säcken i hissen.

Så kan det gå.

Dagen har annars varit bra. 
Monteringen av tv-bänkarna (det är två som står ihop) gick enkelt.
Kläderna, i alla fall de flesta, kom in i garderoberna och som ni ser så glänser bil efter tvätten ute och inne, de är så himla duktiga.
Inte ett dammkorn kvar.

Det saknades ett gardinfäste i sovrummet, så jag har mejlat och frågat målaren om det var så eller om han bara har glömt att sätta tillbaka det.
Men gardinerna i vardagsrummet kom upp. Gamla, har säkert haft dem i 15-20 år, men de är fortfarande fina. De kommer nog att behövas ljusare gardiner i vår men än så länge är det ju vinter faktiskt.
Och så hämtade jag kuddfodralen jag hade köpt på nätet. Exakt rätt färg. Tjohoo.
Sådant kan man ju inte alltid veta.

Typ så, denna kväll som kommer att tillbringas i sängen i brist på soffa.






2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Kan förstå att hjärnan speedade upp ett tag där....

Åsa Hellberg sa...

Ja, det var en otroligt märklig känsla.