Jag är extrem. Min mamma också. Mormor var likadan.
Jonathan VAR också det, men nu plötsligt börjas det liksom glidas lite på tiden.
Kl 15.00 var det sagt. Nu är det 15.15 utan meddelande om förseningen. Det hade aldrig hänt om det varit tvärtom. Då hade jag förstås varit i tid, men om någon skulle försena mig som en kö eller någon annat hade jag hört av mig två minuter över. Senast. Oftast tidigare, när jag vet att jag kommer att bli sen.
Jaja.
Glad Påsk!
Jag har gula blommor, fjädrar, ägg och grillgrejer.
Och en gammal porslinstupp som jag har fått efter mormor och morfar.
Mer än så pyntar jag inte. Gula kuddar hade jag ju sedan tidigare.
I morgon börjar jag redigera Flanagans, i alla fall strukturera arbetet utifrån arbetsdagar och mäng
(De kom förstås i samma stund som jag skrev det här, alltså fick jag avbryta mitt i.)
Tjohej, och kuckeliku!
2 kommentarer:
Jag passar tider. Tycker det är förolämpande att inte respektera andra människor, det gör man inte om man inte passar tiden. Skulle nåt hända så man blir sen, då hör man av sig. Jag iallafall.
ELLER HUR!! :)
Skicka en kommentar