Då har har jag skrivit till klinikchefen på Capio i Farsta och meddelat mitt missnöje.

Därefter listade jag mig på en en av landstingets vårdcentraler, i Älvsjö. Det betyder förstås att jag måste åka en bit, man vad tusan ska jag göra? Här i Farsta hör ju ingen av sig.
Till Hökarängen är det väntelista så jag provar Älvsjö som också har fått bra omdömen.

Capio vårdcentral i Farsta kan dra något gammalt över sig.
Det brukade vara bra, men något har verkligen hänt senaste året.
Jag vill inte ens tänka tanken på att man blir sämre behandlad som 57-årig kvinna än om man hade varit en lika gammal man.
Allt forskning tyder på det, men jag sprängs av bara tanken.

Idag gjorde jag ett dubbelpass med manuset. 2 ggr 20 sidor. Jag ska göra det på söndag eller måndag också, troligtvis måndag. Jag behöver korrläsa nya Sonjan och det ska verkligen inte ta mer än tre timmar, men tänker göra det på söndag för säkerhets skull.

Redigeringen av Flanagans är en lätt resa den här omgången. Inte alls mycket, och än så länge inget som måste skrivas om. Jag vet att jag måste jobba med slutet när jag väl kommer dit, men fram till det är det rätt lugnt. Några kommatecken och lite sådana smådutterier.

Jag åt braklunch på rester, tog en promenad, skulle hämta grejer på posten men hade inget leg med mig, handlade lite och sedan promenerade jag hem, arg som ett bi på vårdcentralen.

Vi har en familjehistoria av högt blodtryck och hittills i mitt liv har mitt varit lågt, på gränsen till svimning ibland, men nu trycker det till i huvudet emellanåt, ungefär samtidigt som hjärtat drar iväg, så jag behöver ju verkligen kolla det också.

Nya tag på måndag med nya vårdcentralen.