Jag får väldigt ofta frågan om vad som krävs för att en bok ska vara en feelgood,

Finns det regler, frågade någon mig rätt nyligen.

Jamen, det finns det väl i alla böcker? (svarade jag)

I alla fall i all genrelitteratur.

Det är de som skriver utan att bli kategoriserade som slipper reglerna och kan låta en person ligga och svamla i en kökssoffa från sida ett till etthudraåttionio (längre än så är sällan den typen av roman).

Jag skulle säga att den här nytagna bilden rätt väl illustrerar en bok i min genre.

Det finns ett mörker, i alla fall svårigheter att bemästra, men långt därborta hägrar ändå ljuset.

Man löser problemet. Har man en depression söker man hjälp, man ligger inte kvar i kökssoffan.

Personligen är jag förtjust i gråta när jag stänger pärmarna. För att slutet är så berörande.

Idag ska jag jobba med just slutet på min egen roman. 

Idag och imorgon.

Jag hade trott att jag skulle göra det igår, men insåg att jag behöver dra ut på jobbet lite.

För att ladda har jag nu ätit ett kokt ägg, ett paket bacon och en banan.

Det är dags.

Tjohej!