Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 6 maj 2019

Projekt tvätta hår.

Det är vad jag ska börja med idag. Ny insamlingsperiod. Jag har börjat spara allt avfallande hår från en tvätt till en annan för att se om det minskar. De två första högarna är lika stora.

Sedan måste jag åka och handla för det är tomt i kylskåpet. Jag har inte varit utomhus sedan i tisdags då jag var hos doktorn, jag tror inte det i alla fall. Möjligtvis har jag slängt sopor, och jag vet att jag tömde postfacket typ i fredags.
Idag ska jag dessutom ta bilen eftersom jag inte har någon energi att anstränga mig. Den sparar jag åt manuset senare.
Det här kan bli en feberfri dag och den måste man ju vara rädd om.

Eftermiddagens möte, som vi skulle haft här hos mig,  gick i alla fall att boka om till på torsdag och det var ju finemang! Mötet handlar om PR för Flanagans och det ska bli kul att höra om byrån har något bra påhitt runt det.
Det är ju onekligen lättare att promota en ny, ung författare, än en äldre som ger ut sin 10e bok.
Marknaden skriker efter nyheter. Är det unga som levererar dem är det ju ännu bättre. Ungt är bra, särskilt i Sverige.

Fast jag är oändligt tacksam så länge jag slipper vara en känt ansikte. Jag önskade att jag kunde sälja förfärligt många böcker utan att behöva synas alls. Men det är nog också en åldersgrej för jag har ju varit betydligt mer utåtriktad tidigare
Och föreläser gör jag gärna, så på det sättet syns jag alldeles tillräckligt.
I höst i bl a Trosa, Timrå, Arvika och på Bokens dag i Motala.

Det var det, denna måndag.
Bra dag så här långt.






2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Det är inte alls samma sak, för jag är ju inte känd på något vis. Inte halvkänd heller. Men jag tyckte om att umgås förr, drog mig inte för att ringa jobbiga samtal heller. Nu är jag bara trött på människor, jag tror knappt jag tycker om människor längre... Och jag mejlar hellre än ringer. Måste vara åldersrelaterat!
När jag väl träffar folk kan det för all del vara rätt kul. Men startsträckan!!!

Åsa Hellberg sa...

Ja, eller hur???!!!