Om någon dag passerar jag 300 000 sålda böcker på Forum.

Det är fem böcker.
Sedan har vi Sonjorna och Casanovas kvinna och utlandsförsäljningen på det som är minst lika mycket.
Lägger man till biblioteksutlåning, låna av varandra och att första Sonjan var följetong i Hemmets journal, så är jag läst av en väldans massa människor.

Det är rätt hisnande att tänka på, och det skulle inte fungera alls att tänka på alla dem när jag skriver nytt.

Jag skriver fortfarande i bok 10, enbart för min första genomläsning.
Egentligen är det först nu, när jag tillsammans med förlaget, börjar titta på hur vi ska lägga upp planen för releasen i september, som läsarna kommer in i bilden

Vi sätter mål (försäljningsmål och målgrupp), tittar på aktiviteter och PR-byrån gör det den kan för att jag ska synas och höras eftersom det sedan, tyvärr, speglar försäljningen. Vi är ju väldigt intresserade av personen bakom numera.
Och att då försöka lyfta fram en 57-åring (dessutom kvinna, OMG!) är en avancerad, snudd på omöjligt uppgift. Bäst är förstås om man har varit utsatt för något. Då vill alla prata med en, men hur vinklar man MIG så att jag blir intressant.

Det är där vi är nu :)

Allt det där engagerar mig. Jag har jobbat i en säljorganisation, sedan på en marknadsavdelning, haft att göra med PR-byråer och projektlett marknadsaktiviteter.
Det är svårt för mig att hålla fingrarna borta, men Bonniers är extremt prestigelösa och om jag kommer med något intressant så tar de den bollen direkt.

När jag var som mest engagerad i en release var under Gloria.
Då tävlade jag (min lilla firma), ut tjusiga hotellvistelser så att två+två läsare från Bonniers bokklubb kunde vara med på releasen, arrangerade ett Gloriateam under vårruset med picknick (och personal, Jonathan och Linnea :) och betalade själv halva kostnaden för att ha releasefesten i Guldfoajén på Operan. Sedan körde jag varje lördag till olika butiker Stockholmsområdet och signerade böcker.
Jag minns inte vad vi kallade den turnén, men det var kul som tusan. Fårdan och jag och en stor vepa drog runt. Vepan betalade Bonniers.
Ibland var jag i 2 butiker på en dag. På något ställe kom 15 pers, i en annan butik 2 ...

Men.
Slutresultatet var ju ynkligt  sett till insatsen som är svårt att bedöma långsiktigt eftersom varje titel i sig måste bära sina egna kostnader.
Gloria är min enda bok som har sålt under 50 tusen (nä, Casanovas kvinna också) och det är för lite. Över 50 ska jag över redan första året.

Fast jag älskar Gloria.
Den var rolig att skriva och researcha.
Och den var en utmaning med sin grundhistoria från Carmen och sättet den var skriven på med nedräkning. 50 kapitel. Varje kapitel motsvarade en dag.
En utmaning, minst sagt. Kanske den största hittills.

Nu ska jag ägna mig åt slutet av Flanagans.
Iiiiiii