Just idag

 passerade Ett oväntat besök (2018), Sonjas andra chans (2017) i försäljning, eftersom Ett oväntat besök plötsligt har tagit lite fart igen. Mest i ljud, och varför vet jag inte riktigt, men mig gör det ju inte något. 

Däremot tycker jag själv att Flanagans går sämre än jag hade önskat, men det kanske tar sig när 3e och avslutande boken kommer. Förlaget är nöjda, vi har nått alla mål, det är bara jag som har så stora förhoppningar på att överträffa dem med råge. JA JA, så länge jag kan försörja mig är jag glad. Och det kan jag ju än så länge. Peppar peppar är bäst att säga för säkerhets skull. 

Min lilla firma har existerat i 13 år nu, helt galet. Det har i allra högsta grad varit upp och ned, och runt 2013 var det stor kris. Det har varit småkrisigt då och då sedan dess också men bara väldigt kortvarigt. 2013 hade jag svårt att se en utväg. Numera är det ju alltid lite pengar på ingång, så är det ju när man har släppt såpass många böcker som jag har gjort. Men 2013 var det akut på ett annat sätt. 

Frågan nu är väl mest hur mycket man kan skriva per år. Just nu känns det latmaskigt, eftersom jag bara jobbar med en bok i taget. Vi får väl se om jag ska försöka klämma in en till framöver. 

Och på tal om det. Min 63-åriga väninna (64a i november) hade ett avgångsavtal med sitt förra jobb som gick ut nu och därför skulle hon för första gången i sitt liv stämpla. 

För att få göra det måste man söka 4 jobb i månaden och hon sökte direkt ett i en stor golfbutik i Stockholm och fick det i konkurrens med 300 sökande. Så nu har hon jobb igen. Hon hade trott att hon skulle stämpla fram till 65. 

Hur kul är inte det att höra när de som anställde henne var max 35 år. Smart. Gammal flygvärdinna. Hon kommer ju att vara grym på det där säljjobbet, såklart. 

Det var det. Idag är jag pigg och sugen på att jobba för igår gick det inte bra alls eftersom jag hade sovit för lite. Om jag ska funka kreativt måste jag vara utsövd. Det är jag idag, tjohej, och har redan duschat och klarat av mina koppar kaffe och googlingar, alltså är jag redo att sätta igång. Frukost äter jag i pausen.

Tjohoo.