Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 21 november 2018

Jaha. Onsdag minsann.

Jag är knappt vaken än.
Jo då, det är jag men jag sov väldigt länge.
För får timmar natten till igår gjorde att jag slaggade ELVA i natt.

Så jag startar dagen lugnt och försiktigt med frukost och toabesök.
Det är ungefär som vanligt.

På toa har jag gärna datorn i knäet, jag menar det kan ju ta en stund och man vill ju .... roas under tiden.
I dessa flyttider tittar jag gärna in hos andra, på Hemnet, kollar hur de möblerar och så.

Så ibland, hos vissa mäklare, dyker det ett ansikte och en person upp som säger sig vara villig att chatta om objektet man är inne på, och då brukar jag fort som fan klicka bort den där rutan eftersom jag ju faktist sitter på toa och inte vill känna att någon tittar på mig.
På alla sajter går det inte att få bort. Längst ned i högra hörnet dröjer sig det där ansiktet kvar, stirrande leende och säljande.

Alltså:
Det där chatteriet som erbjuds överallt hela tiden, kan vi inte bara få hitta den möjligheten själva?
I alla fall klicka bort Lennart Pettersson när vi inte vill ha hans ansikte på vår dator.
Är det för mycket begärt?
va? va? va?

Det här var ett blogginlägg skrivet på toaletten.
Ni ser hur effektiv man kan vara!



2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Jag som precis kommenterade på ditt förra inlägg, så dök detta upp...

Åsa Hellberg sa...

Japp :)