Igår jobbade jag inte alls

Istället åt jag middag med de här fantastiska människorna som alla skriver för Bonnier bookery.

Nu väntar jag på min frukost och sedan ska jag intervjuas klockan 10.00 i vår monter.

Ni hittar fler bilder på Instagram!

Mot bokmässan!

Jag har funderat lite på bibliotek och deras utlåning.

Mina lån har gått ned i året redovisning (trots nya böcker, den här redovisar lån 2017 när Sonjas andra chans kom) och när jag tittar på inköpen dit så har de halverats på några år.
Man köper in många ex av storsäljarna, men drar förmodligen ned på oss i mittfältet vilket gör att det kan stå 39 personer i kö på till exempel Ett oväntat besök (på sju böcker) som jag såg i en kommun.
Det är klart att det blir färre lån då. Man får ju ha en bok hemma rätt länge.

Det var dagens gnäll. Strax jobb. 20 sidor, varken mer eller mindre.
Sedan städa. Det är så skönt att komma hem till ett nystädat hem, och det behövs här där dammet ligger i drivor efter en vecka.
Först därefter packa och piffa (naglar ögonbryn fötter ...)
En bra plan

Kanske för att det är byggarbetsplats runt om här fortfarande.
Det stör inte, men det är dammigt. Eller så är det bara jag som har mycket tyger kuddar och gardiner kanske?
Vid närmare eftertanke har det alltid varit mycket damm där jag har bott.
Hehe.

Anyhow.
Det är planen för dagen.
Nu ska jag äta frukost.

Jag har ju kontakt med många av dem som jag flög tillsammans med

86-88, när jag jobbade på Scanair.
(Jag tror att det här är en DC8a. Den kunde guppa rejält bak, medan de som satt långt fram knappt märkte det. Då fick man ringa till cockpit och säga till dem att sätta på fasten seatbelt skylten.)

Det var en helt annan slags arbetsplats än någon jag varit på därefter (Sälenfjällen som jag kom från då var jämförbart). Man blev tajt med sina kollegor och det gick snabbt. Vi hade många stopp ihop och de flesta var ju öppna och pratglada typer eftersom det var den sortens människor man sökte. Jag var likadan på den tiden.
SAS ville ha något helt annat, något mer stramt.

Jag är med i en grupp av gamla flygare på FB och det är oerhört kul att se gamla bilder forna kollegor lägger upp.
Min bästis Helen jobbar ju fortfarande (numera heter bolaget Thomas Cook), men planerar nu för pensionen.
Helt galet när man tänker på hur lång tid det har gått sedan vi började i kabinen tillsammans 1986.

Vi blev omedelbart bästis och bundis. Våra efternamn började på H och därför fick vi göra provflygningarna tillsammans (man har några sådana utan uniform, för att lära sig jobbet ombord). Men man blev tajt med alla i kursen man gick tre månader.

Säkerheten var viktigast att lära sig (och den har man prov på varje år för att få behålla sitt certifikat.  Ett prov per flygplansmodell eftersom det är olika. Oftast flyger man max 2. Jag flög DC8, DC9 och Airbus A300 under mina tre år. Man måste plugga rejält för det är svårt).
Men när den satt skulle man lära sig allt annat som att prata i mikrofon, sköta köket och alla serveringsvagnar.
På den tiden packades alla påsar ombord, och på utestation – innan man vände och åkte tillbaka – skulle nya parfymskåp upp från cargo och så skulle de gamla flyttas ned.

Man vände på 1 timma och 10 minuter, och på den tiden skulle man hämta skåp (om man  just den flygningen jobbade i köket som steward) äta, och förbereda kabinen tillsammans med städpersonalen som kom ombord så fort vi landat.

På vissa flygplatser kom en liten fruktbil körande fram till planet som man kunde handla grönsaker, frukt och blommor av. Och vin, när man fick ta med det (oftast inte).

Jag har så många minnen, vi hade otroligt roligt. Jag har aldrig skrattat mer än jag gjorde på det jobbet. Ofta (vintertid) var vi ju borta flera dagar (Kanarieöarna). Stoppen onsdag till lördag eller lördag till onsdag var eftertraktade.

Om jag får råd i vinter vill jag åka en vecka till någon av öarna. Om Helen har något stopp samtidigt vore det ju superkul!

Men nu ungdomsroman.
Det blev sent idag. Jag trodde att jag vaknade för tidigt, det var ju alldeles mörkt ute, så jag somnade om och vaknade sedan halv tio och då var det fortfarande mörkt.
Av regn!
Tjohoo.

Tisdag och ännu en ledig dag.

Igår kom min bästis Helen hit på en fika och sedan körde hon mig till Farsta där vi åt lunch.
När jag gick till frissan åkte hon hem och sedan tog jag bussen och sedan pendeln och tvärbanan (jag trodde bussen gick ända till Liljeholmen, men icke. Den stannade i Älvsjö.)
Inte mig emot. Jag åker gärna kommunalt.

Strax ska jag ta tvärbanan och pendeln till en butik och lämna tillbaka en kavaj, och därefter ska jag bara lata mig resten av dagen.
I morgon vänder jag på steken och börjar om från början med ungdomsromanen.
Två dagar med den, sedan är det bokmässa i dagarna 3 (för min del).
Hurra!

Det är avräkningarnas månad.

Utomlands går mina böcker bra i vissa länder (Tyskland, Rumänien och Danmark) i andra inte alls (Norge och Holland). I alla länder utom de två har jag fått mer än förskottet, men vissa har ändå bara köpt Sonjas sista vilja och därefter ingenting (Frankrike och Italien).
Så att förvänta sig något går inte riktigt. Istället får man vara glad varje gång man får en oväntad pyttesumma från agenten.

Jag har för övrigt bytt agent. Från Enberg till Bonnier rights. Inte för att jag var missnöjd utan för att jag behövde lite nytt syre, nya tankar och idéer.
En stor skillnad är också att jag nu kommer att förhandla mina svenska bokavtal själv (film/tv gör agenten) och det får vi väl se hur länge jag står ut med.
Det ska nog gå ett tag i alla fall. Så många skriver man ju vanligtvis inte på ett år.

Idag är jag ledig och ska börja med att läsa modetidningar som ligger orörda. Jag prenumererar på Elle och DV mode, men har inte ens tittat åt dem senaste månaden.
Senare ska jag till frissan.
Jag tappar fortfarande mer hår än vanligt, men fortsätter med priorin så får vi hoppas att det vänder.

Typ så denna lediga måndag.

Min förort och jag.

Jag ska jobba som en tok ett par timmar, och när jag faktiskt äntligen har plöjt klart (!!!) det här manuset ska jag ta en längre promenad. Det känns som om min rygg och kropp behöver det. Kanske över broarna den här gången, om det inte blåser för mycket.

Det är ju fina promenadvägar här, och jag har inte ens sett en hundradel av dem eftersom jag var inomhus hela vintern och våren, och i somras var det för varmt och jag ville bara till en badstrand då.

Hittade det här på hitta.se och är inte särskilt förvånad.
Det är en del av varför jag vill tillbaka till Farsta.
5% pensionärer.
Nu är jag långt ifrån där. Men närmare än medelåldern i området.

Typ så.
Nu jobb.
Finliret på det här manuset börjar jag med på onsdag. Fram till dess är jag LEDIG!

I Liljeholmskajen är medelinkomsten högre

Här är medelinkomsten 27 830 kr, vilket är 3% högre än snittlönen i Sverige. Personerna i området har i snitt 637 530 kronor i lån.

Taxeringskalendern — se exakt vad grannar och kollegor tjänar.

204  personer med postnummer 11759 har vunnit  364 570 kr.Vinn du med!

Låg medelålder i området

Medelåldern i området är 39 år, vilket är lägre än medelåldern i Stockholm kommun (45 år) och Sverige (48 år). Jämför man med andra områden i Sverige är gifta par med barn, 35-49, överrepresenterade. Andelen pensionärsfamiljer (5%) är lägre än i resten av kommunen.

Skottlossning i Farsta,

tvärs över gatan från huset där jag hade min bostadsrätt ... den jag sålde innan jag flyttade till Fagersjö där en man sköts i lägenheten under min.
Den unge mannen igår dog.
Den som sköts i Fagersjö tror jag klarade sig.

Jag undrar vad som kan hjälpa de här unga att lämna kriminaliteten bakom sig. Går det ens? Det är väl massor med både pengar och hot inblandade förmodar jag.

Min fina förort.
Säkert massor med kämpande föräldrar som inte vill något annat än att deras söner ska växa upp, få ett jobb och bli en alldeles vanlig ung man.

Nu kan det vara ett byte på gång dit igen. Samma lägenhet för min del som jag ville ha förra gången när en tjej hoppade av i sista sekunden.
Nu har alla sagt ja, men inget är ju klart innan all formalia är över.
Vi får väl se, jag tar inte ut ett dugg efter förra gången känns det som.

Idag och i morgon är planen att jag ska ta tag i sista fjärdedelen av manuset så att jag kan vara ledig ett dagar innan Göteborg på fredag.
Sedan är det knappt 2 veckor kvar av redigeringen.
Det ska gå!

Jag fastnade i gamla bilder häromdagen

När Jonathan var liten jobbade mamma på Extra film och jag har enorma mängder kort från när han som jag väl borde sätta in i fina album. Nu ligger de i sina fodral, men jag tittar på dem emellanåt. 

Här är en kavalkad av diverse

Utanför Fjällbacka typ 2002

Skolshow. Tror att Jonathan (i mitten) är 8.

Min 40-årsdag och min sång till Brynäs ledning eftersom klubben fyllde år samma dag. 6-700 i publiken nedanför.

Han måste ha tyckt att han var lite snuvig.

20 timmar efter att jag kom in på BB. Det skulle dröja ytterligare 7 timmar och 20 minuter.

Talangtävling. Jag var 10. Grymma mickar 1972. Troligtvis för att tävlingen var ombord på en båt. 

Istället för ny säng

ska jag prova min säng med en ny bäddmadrass som jag har beställt från Mio. Jag hoppas så att det är det där formskummet jag har nu som inte är bra för min nacke.
Den kommer i slutet av oktober, så fram tills dess får jag stå ut.
Hoppas hoppas att det blir bra!

Idag har jag gjort allt annat utom att jobba med ungdomsmanuset som var planen, men jag hinner inser jag. Tre arbetsdagar till innan jag vänder om och börjar om med att jobba mer med texten. I det här varvet handlar det mer om det övergripande. Jag har strukit massor som har varit övertydligt, eller löjligt.
Det ska bli kul att börja om!

Sedan får jag feedback på Flanagans i slutet av oktober.
Jag hörde mellan raderna på Teresa igår att hon gillar första halvan bäst och jag tror att jag vet vad hon menar utan att hon behöver säga mer egentligen. Det handlar nog inte så mycket om handlingen som om tonen.
Vi får väl se.
Det ska i alla fall bli så himla roligt att jobba med den. Jag har ju bara läst igenom den en enda gång så den är ju helt obearbetad.

Det ska också bli kul att jobba med Lena som redaktör igen, vi jobbade ihop med Sonja 3 och det var superbra.

Typ så

Småflugor.

Jag har kommit på att de kommer utifrån.
När jag var i London glömde jag slänga soporna (med fruktskal) och hade en liten drunknad fluga när jag kom hem.
I morse, efter att ha vädrat mycket igår, hade jag 30.
Stäng= få flugor.
Öppet= massor.
Där har ni det.

Fick för övrigt just bekräftat en bokning i Sälen/Malung den 3e dec.
Först Sälen 14.00 och sedan Malung 18.00.
Så himla kul.
Resan mellan ställena kommer att gå långsamt eftersom det är becksvart då, men det är inte så himla långt.
Jag tänker åka till Sälen på söndag morgon redan (eventuellt till och med lördag) och stannar i Malung måndag natt.

Undrar ni var jag återfinns annars i höst så står det här ovanför.

Tjohej.

En busy dag.

Mammografi, TBE-spruta och sedan gynundersökning.

På mammografin pratade hon väldigt mycket om sådana som blir återkallade och om hon såg något på mina röntgenplåtar vet jag inte.

Det får vi se. 

Inom två veckor får man besked.

Gyn var i alla fall tippetopp. Jag är inne på mitt 4e år med hormoner nu och ska fortsätta i minst två till innan nästa undersökning.

Sedan förlaget och signering av recensionsex och då dök den här finingen upp. Simona hade också ärenden på förlaget och vi fick några minuters babbel innan vi åkte åt varsitt håll.

Nu har jag precis visat lägenheten igen och ska tvätta bort sminket som jag kletade dit i morse.

I morgon är det en alldeles vanlig osminkad vardag i skrivstugan igen.

Minns ni min försening på 53 timmar?

Jag får ingen ersättning via min kort-försäkring och ingen via min hemförsäkring.
Kortet ersätter inget myndighetsingripande, som det tydligen var när luftfartsmyndigheten dirigerade om plan, och inget från hemförsäkringen eftersom jag jobbade på resan.
Där har ni det.
Noll kronor trots 2 försäkringar.
Jag känner mig lurad och det är en av de känslor som får mig att koka ...
Det var ju tur att Ving i alla fall var generösa och gav alla passagerare 4000 kr.

Nu släpper vi det som inte går att göra något åt och koncentrerar oss på min
Skrivbordsstol, som har gått sönder. Har jag sagt det? Säkert. I alla fall. Jag hittade ju kvittot och hade tänkt åka tillbaka med stolen i eftermiddag men det är kaos i trafiken och måndag, så jag struntar nog i det och står upp idag istället. Stolen går ju att sitta i, men inte tillräckligt långt ned för mina ben. De somnar ...

Jobb idag i alla fall.
2 ggr 10 sidor.
Jag börjar med frukost, sen så!

Jag promenerade ju så mycket i London

att det vore trist att inte upprätthålla det hemma. 

Alltså tog jag en långvariant idag, till Långholmen och runt där som jag aldrig har gått tidigare. 

Min tanke från början var att gå genom parken ni ser här (Tantolunden) och upp på bron därborta som går hem till mig men ångrade mig. Det är ju kul att se något nytt.

Alltså gick jag bara vidare från Liljeholmsbron där fotot är taget, genom Hornstull och ned till vattnet. 

Jag har inte jobbat idag, har varit trött som tusan men det var enligt plan. Veckan som kommer har jag roddat med så att allt som ska göras i stan kommer jag att avverka på tisdag istället för att behöva åka även på onsdag. 

Jag är väldigt nöjd med planen: 

1. Mammografi 

2. Tredje sprutan mot TBE 

3. Gynbesök 

4. Signera böcker på förlaget.

Allt ligger hyfsat nära varandra. Enda gången jag behöver transport är mellan mammografin och sprutan (2 hållplatser med tunnelbanan), men sedan kan jag gå resten.

Jag älskar effektivitet och med det får jag en hel dag till i skrivstugan. 

Sedan har jag bara frissan bokad innan bokmässan (nästa helg), resten är arbetsdagar hemma.

Höst. Vilken bra grej det är ändå!

Bra dagar i London

Jag fick massor gjort inför redigeringen av Flanagans OCH jag fick hänga med min son, som utan protest traskade med mig i närmare 5 mil under de 3 dagarna vi var där.

Mina fötter vill inte riktigt röra sig idag, kan jag berätta ... men inga blåsor tack vare att jag den här gången var smart nog att använda strumpor.

Dessutom hade vi ju galet tur med vädret. En droppe regn igår som inte blev mer än så.

Planet var försenat och när vi kom till Arlanda hade min sista buss direkt hem gått, så vi tog bussen till stan och sedan varsin taxi åt varsitt håll. Jag var nog inte hemma förrän typ 02.00.

Idag tar jag det piano och ska bara kolla igenom min research, lite kartor och sånt. 

I morgon är det åter till ungdomsromanen, och det ser jag fram emot.

Jag fick en fråga på mejlen om jag kan tänka mig att åka på ett dubbeljobb i december. Sälens och Malungs bibliotek på samma dag.

YES BOX, sa jag såklart, gammal Sälenbo som jag ju ändå är (1983-1986).

Det vore så roligt!

Ps Blandford hotel. Njae, välj något annat.

Wicked

Jonathan ville så gärna se den så jag hängde med trots att jag redan hade sett den.
Sedan promenad hem till hotellet som jag aldrig kommer att återvända till. För litet. Vi kliver på varandra i rummet. Ensam skulle väl funka men två.... Nä. Men det var ett hyfsat bra pris. Inte för det man fick, men i jämförelse. Det jag brukar bo på, Melia White house skull kostat 7500 för 2 nätter. Jag brukar betala drygt 4.
Om det är för att jag bokade sent eller något annat som gör det så dyrt just nu vet jag inte.

Idag mer research. Hem ikväll. Igår gick vi över 2 mil. Får se hur långt vi hinner idag.

Wohoo

London och Savoy

Hastigt och lustigt.

I morgon åker jag till London på researchresa och Jonathan följer med.
Han var väl inte så värst impad av programmet (afternoon tea och hotellvisningar) men får han bara gå på ett par musikaler så blir han nog nöjd hoppas jag.
Jag tvingar honom ju inte att åka med.

Så idag blir det dubbla arbetspass för att jag inte ska tappa farten.
Och dubbla på lördag och söndag när jag är hemma igen.
Då har jag kommit ikapp med ungdomsmanuset eftersom jag jobbar med Flanagans när jag är i London.

Alltså sätter jag fart direkt.
Tjohej.

Sovit som en kratta.

Det var mycket att ta in igår kväll. 

Jag städade hela dagen, har fått tuppjuck på mitt skrivbord som jag tycker bara har varit i vägen så jag slängde ut en bokhylla (inklusive BÖCKER) och satte skrivbordet i hålet som blev under bardisken

Får jag matgäster är det ju bara att dra ut. 

Det funkar att höja till min höjd där, bardisken är tillräckligt hög, för det var viktigaste.

Jag måste kunna stå och jobba.

Det var det.

Nu minst tio sidor jobb.

Här är min lilla filmstjärna

Det verkar ha gått bra. I förrgår plåtade de med sångerskan och igår gjordes videoinspelningen till låten som kommer snart.

40 pers hade jobbat på inspelningen. Vilken upplevelse det måste ha varit för Jonathan.

Idag och i morgon är jag ledig. Jag har fått ytterligare två veckor på mig med ungdomsmanuset och det var en befrielse. Så idag ska Linnea och jag ses, äta lite och gå på bio, och i morgon ska jag städa klart.

Jag har ju lite tänkt flytt men när det nu inte är aktuellt så där på studs i alla fall så vill jag göra det RENT här. Skura golv och badrum. 

Jag har redan rensat ut en garderob med fina, men oanvända grejer, som jag ska skänka till en butik i Farsta som säljer det vidare och så går pengarna till välgörenhet.

Igår svängde jag förbi Heron City och två sängaffärer och provlåg ställbara sängar igen. Det lutar mest åt en på Mio.

På Sängjätten köpte jag i alla fall ännu en kudde. Nackspärren jävlades igår igen, efter att ha varit mycket bättre, och då är jag ett lätt offer för en kuddförsäljare.

Den här.

Och jag sov faktiskt riktigt bra och peppar peppar så känns nacken bättre idag igen.

Vi får väl se hur länge det håller.

Det var det.

Lördag.

Bra dag så här långt!

Jag är ledig idag.

Från manus i alla fall.

Måste hämta böcker på posten, handla mat och sådant som inte finns i Ica i huset här och sedan ska jag nog köpa en ny säng, wohoo.
Jag tänkte på det som han sa som knådade nacken på mig häromdagen, om träning. Och han verkade inte tro mig när jag sa att jag blev bättre när jag sov till exempel i hotellsängar. Att det var annat som gjorde att nacken mådde bra då.

Well.

Fy fasiken vad jag tränade många månader med ont i nacken och det hjälpte inte ett dugg. Jag tänkte på det först när jag kom hem från honom, att träning är skitbra men att det inte direkt hjälpte mot nackspärren.
Däremot lite hårdare sängar. Eller i alla fall andra madrasser.

Jag hade tänkt köpa ny säng när jag flyttade men nu vet jag ju inte när det blir och det tar 6-7 veckor innan man får den, så om jag beställer nu kommer den inte förrän i slutet av oktober.

Jag tittar på den där dokumentären om killen som har 23 tjejer och vars kvinna gör en film om det.
Anders, jag och hans 23 kvinnor.
Det är obehagligt hur lik han är mitt ex i mycket av det han säger.

Jag minns att när jag föll för mitt ex, så var en liten pyttedel att vi var födda på samma dag.
Anders i filmen fyller också år den dagen.
Vad är det med 27 april kan man ju undra.

Det var det. Jag ska se filmen, sedan åka till Mio och provligga sängen en gång till innan jag handlar och hämtar böcker.

Typ så.

Nu har jag sett lite mer av filmen
Jag vet inte hur det här slutar men min känsla är att det inte kommer att gå väl. Hon gör samma sak som jag gjorde, ger honom mer av det som är hans drog. Bekräftelse och bekräftelse och bekräftelse.
Hon är hans terapeut och det kan aldrig sluta väl.

Har man ett beroende (eller något liknande) behöver man professionell hjälp.

Triangelbytet sprack.

De som skulle ha min lägenhet hoppade av och ska flytta till andra änden av stan istället.
Vi får se vad den tredje i kedjan säger och vad vi gör mer pappren vi har skickat in.
Jag vill ju fortfarande ha hans lägenhet.

Jaja.
Så här kan det ju gå och det är väl bara att börja om igen.
Jag sitter ju verkligen inte i sjön.

Nu ska jag jobba med ungdomsmanus. Förhoppningsvis med lite större självförtroende än tidigare. Jag tror att det är det som jag har saknat.

KLAR.

Så himla skönt.
Och jag gillar Laholmsflickan som tusan!

Nu mat, latmaskeri och lite inspirationsläsning inför morgondagens pass med ungdomsboken.

Bravo ÅSA!

Det har aldrig funnits några alternativ.

Han var en tumme hög när han fick sin första leksaksgitarr och sedan var yrkesvalet klart. Bortåt ett år på Mac Donalds en gång i månaden när han var 16 typ, men sedan han var 18 har han försörjt sig på sin musik, med ytterst lite hjälp från mig.

Han lärde sig aldrig att spela gitarr, inte något annat instrument heller. Piano är han självlärd på, och använder i jobbet, men det har aldrig varit aktuellt att bli en konserpianist.

Snarare trodde jag att han skulle bli artist, som i sjunga och dansa typ.

Och så blev det ju lite i alla fall.

Låtskrivare, men än så länge sjunger han inte själv. Och han gör alla låtarna på sin dator.

På nya singeln sjunger en världsartist och idag har Jonathan och hans manager Stephen åkt till LA för att spela in videon. Världsartisten är inte med på inspelningen, hur man har löst hens medverkan vet jag inte riktigt. Just det har varit bökigt från dag ett. Lite divaliteter typ. Eller så är det hens team. 

Men.

Vilken röst hen har och hen gör Jonathans låt fantastiskt bra.

Så glad för hans skull. LA är drömmen för många unga musiker och nu får han vara med om det.

Jag ryser.

Jag tror att han kommer hem på söndag igen.

Bilder från Cypern. Jag får akut längtan. Ska jag ta en restresa och jobba klar ungdomsmanuset?

Jag fick ju feedback på Laholmsflickan igår,

och tänkte att jag skulle jobba med det direkt idag så jag liksom kan bocka av det från listan.
Och jäklar vilken skillnad mot ungdomsboken. Vips, har jag klarat av 60 sidor och har bara 19 kvar. Jag hade lätt för att skriva Laholmsflickan och lika lätt har den varit att redigera.
Men då fixar jag de sista sidorna i morgon och kan ägna resten av månaden åt manuset som är en utmaning för mig.
Wohoo.

Jag har stått i princip hela tiden idag. Suttit i min nya fåtölj kanske en timma. Stolen vid bordet törs jag inte sitta och jobba i. Det var den som knäckte mig senast och den får vara ett tag framöver tills nacken är bra.
Idag har jag bara vanlig nackspärr och behöver inget starkare än alvedon. Jag ska vara superrädd om mig tills det är helt läkt.

Bra tisdag, så här långt!

Bra naprapat idag.

Han sa med mycket allvarlig röst att jag måste träna. Det är bra. Jag behöver höra det. Och innan jag eventuellt kommer tillbaka till gymmet i Farsta så kan jag i alla fall promenera och använda mig av det jag kan göra hemma. Jag har gummiband och övningar som gör mitt skulderparti starkare. Efter en frozen shoulder är det ännu viktigare.

Sedan ville han inte alls manipulera utan bara massera. Så skönt. Jag ska kolla upp hur det är här på Liljeholmskajen, jag tror att det finns massörer typ 50 meter från mitt hus. Det tror jag vore bra några gånger.

Sedan var jag på möte och fick feedback på Laholmsflickan, deadline 24 september, så nu har jag ännu mer att göra och det är ännu viktigare att min kropp orkar samarbeta med mig.
Ikväll är det party på förlaget med jag orkar inte. Somnade ett par timmar när jag kom hem och sedan har jag mest lallat runt. Är lite rädd att förvärra något så står och sitter så rakt jag bara kan.
Att sitta och hänga med huvudet framåt på skrivbordet är inte aktuellt just nu ...

På vägen hem från förlaget passerade jag Björn Hellberg som satt utanför Akademibokhandeln på Hötorget och signerade sina böcker. Vi har aldrig träffats tidigare.
VILKEN SYMPTISK MAN.
1. Han reste sig och hälsade med fast handslag.
2. Han blev glad, visste vem jag var (till namnet) och berättade att han en gång hade hälsat på Amanda Hellberg, vår tredje författarnamne.
3. Frågade mig om jag var aktuell med något nu.
4. Frågade om jag skulle till bokmässan.
5. Jag berättade att jag ofta får frågor om vårt eventuella släktskap och då ville han gärna veta var jag kom ifrån.
6. Jag lämnades med ett fast handslag och ett vänligt leende, och så sa han att vi kanske ses på bokmässan.

Hur det är vanligtvis?
Manliga författare frågar sällan någonting. De är inte otrevliga, men jag tror faktiskt aldrig att jag har fått en fråga av någon. Däremot svarar de förstås gärna på mina. Och som sagt, de är inte otrevliga. Bara ointresserade.
Skulle de ens resa sig upp? Jag är mycket tveksam.
Kanske om det var någon de såg upp till.

Hellberg visade ett vänligt och uppriktigt intresse.
Det är sååå sympatiskt!
Från och med nu är han min favorit.
Och föredöme!

Så sent igår

kajkade mig nacke ur helt. Helt. Jag har aldrig haft en sådan smärta där. På riktigt, FY FAN.
Det gick inte att ligga, utan jag fick vara uppe tills det liksom hade lugnat ned sig. Då hade jag tagit alvedon, voltaren, haft is på och sedan värme.
Vid ett-tiden var jag rätt desperat och då hittade jag en naprapat som jag ska åka till innan mitt möte med Bonnier Bookery kl 10.00.
Även om jag är rädd om nacken tar jag pendeln. Det känns bättre än att sitta ned i en taxi.

Just nu står jag bakom skrivbordet, den där hemska brännande smärtan har jag inte alls känt idag, men törs inte sitta för jag tror att det var några timmars sittande på matstolen vid skrivbordet som gjorde att nacken gick åt fanders igen. Jag kände av det när jag la mig i soffan på eftermiddagen och läste en bok. Sedan tog jag en tupplur på den sidan jag brukar sova på och när jag vaknade och reste mig ... alltså, fy fan.

Men så skönt att vakna idag efter i alla fall ett par timmars sömn, och känna att det värsta är borta. Jag kunde resa mig ur sängen. Det var det som nästan tog livet av mig i natt.

Jag tänker inte låta naprapaten manipulera nacken, så är det bara.
Ryggen är okej, men nacken är för läskigt.
Jag gjorde det några gånger med andra sidan hos en kiropraktor och först och främst hjälpte det inte ett dugg, men det var också oerhört läskigt och jag är rädd för det.
Så det måste jag säga direkt när jag kommer in, för sådana där gillar att knäcka till när man inte är med.

Jag har ytterligare ett möte i Bonnierhuset, med Teresa, men först klockan 14 och jag kommer nog inte att palla att vänta så länge mellan mötena när jag inte har sovit något. Det får bli en annan dag.

Bra dag ändå, så här långt, eftersom den där hemskaste smärtan är borta.
Nu är det vanligt nackspärrsont. Peace of cake.

Gårdagen.

Biblioteksbesök i Västerås, poströstning och sedan kräftskiva och filmen Känn ingen sorg hemma hos mig.

Galet bra dag och kväll, och det ska bli ännu en tradition hos oss bestämde vi igår.

Vi har inte så många gemensamma. Julbaket, Kolmården på midsommar – och nu kräftskiva då (för övrigt Jonathans första). 

Eftersom Jonathan och Linnea inte riktigt visste om de skulle gilla kräftor eller inte, så köpte vi lite räkor också. Men allt gick ned. Nedsköljt med en flaska alkoholfri bubbel som legat i kylen sedan evigheters evighet. 

Tror att jag hade med den från förra lägenheten.

Idag är ordningen återställd. Jag ska jobba. Nacken är lite bättre tror jag, peppar peppar. Inga huggsmärtor längre i alla fall. 

Hurra för det.

Hoppas att ni får en fin söndag.

Alltså min nacke ...

Det funkar faktiskt hyfsat att ha huvudet upprätt, men att lägga sig eller resa sig är inte så mysigt. Jag försökte lägga mig på andra sidan igår (sover alltid på sidan) och det gick helt enkelt inte att lyfta på huvudet. Jag fick först sätta mig upp och sedan lägga mig igen.
Jaja. Jag ska ju sitta upprätt i bilen till Västerås och väl där sitta eller stå, så det kommer att funka fint.

Sedan ska jag åka vägen förbi mina skaldjursgäster och hämta upp dem, och så ska vi åka och handla tillsammans.
Det ska bli så himla mysigt att de kommer hit. Jag hade planerat att städa och göra fint igår, men det fick jag ju ställa in, men jag tror inte att de bryr sig så mycket. Det är jag som tycker om när det är väldigt prydligt.

Jaha, det var det. Nu ska jag piffa till mig. Det blir svart från topp till tå idag. Ju bekvämare jag känner mig desto bättre brukar det bli.

1a september.
Äntligen!

Vaknade med nackspärr,

inte min vanliga sida utan den andra.
Men jag ska snabbt på med värktabletter och krage, så får vi se om det löser sig.
Jag måste jobba, så är det bara, men tänker att det kanske är en god ide att stå upp just idag.

Annars är jag tillbaka i god form efter ett par dagar av låg och trött.
Det där med att boken inte har funnits har gjort mig deppig men nu är den inne igen och förhoppningsvis har vi inte tappat alltför mycket.

I morgon ska jag till Västerås, till ett bibliotek som heter Skiljebo. De har en kulturdag och jag föreläser klockan 14.20. Perfekt tid, jag gillar de där dagsutflykterna!
På kvällen ska jag träffa Jonathan och Linnea och äta skaldjur. Ingen av dem har egentligen ätit kräftor så det är hög tid, tänker jag.

Typ så.
Vad gör ni i helgen (om något alls)?

Jag åt fullkornsbröd till frukost igår,

så redan där började det. Och när jag vandrade hem över Liljeholmsbron från Söder (bara vattnet skiljer min förort från Hornstull) när klockan var sju höll min mage på att sprängas. (Jag såg faktiskt gravid ut när jag kom hem). Det går inte att stanna på en fest när man känner så. Det är ju det enda i alla fall jag tänker på då.

Det är så himla gott med det där brödet, men det funkar bara inte att magen gör sådant uppror. Mer mot fibrerna än brödet i sig har jag fått för mig, men jag vet inte. Hönan eller ägget, liksom ...

Sedan åt jag en macka på festen och det adderade väl bara till problemet.

Jaja, supertrevlig var det i alla fall och nu ligger Katarina Bivalds nya bok här och bara väntar på att bli läst!

Idag har jag istället ätit just ägg. Jag vet ju hur jag göra för att slippa bli så enormt gasig, alltså ska jag försöka hålla mig så långt det bara går till det. 

Och så ska jag kvista till Haninge för att se om de har en liten fåtölj som jag kan ha som skrivstol; att alternera med att stå bakom skrivbordet och sitta uppkrupen i soffan.

Jag börjar med det, så får jag jobba i eftermiddag istället.

Det var det denna torsdagsmorgon. Bra dag så här långt!

Idag är jag sur och irriterad och ledsen.

Jag fastnar lite i tankarna på att förlaget inte hade laddat upp med tillräcklig mängd böcker till releasen av den inbundna och att de som vill köpa på nätet antingen möts av slut eller leverans om 5-7 dagar.
Om du inte har fått din beställda bok så ber jag så hemskt mycket om ursäkt!

Min mamma får kanske inte med sig min bok på semestern och några recensionsex har det inte gått ut över huvudtaget eftersom allt som kom in i första leveransen gick ut till kund.

Grr och snyft.
Jag har inte en aning om det går att ta igen det tappet.

Så, nu har jag gnällt klart på det som inte går att förändra ett enda dugg förrän till en annan gång. Istället fokus manus.
Jag kom i alla fall, trots att jag nog inte somnade förrän långt efter midnatt, upp i hyfsad tid. Peppar peppar så verkar det jag kände igår inte bli något vilket är ett stort plus.

Sedan har jag bestämt mig för att köpa en liten emmastol som jag ska sitta och skriva i.
På Cypern, på det första hotellet, fanns en stor stol i lobbyn som var helt perfekt att sitta och jobba i.
Den här från Ikea är något liknande. Tyvärr kan den för hög för vardagsrummet här, tror jag.

Den här från är nättare. Det skiljer 20 centimeter i höjd mellan dem. 

Jag får se hur jag gör. Kanske den högre kan stå i hallen när jag inte behöver den.

Vad jag vet är i alla fall att fötterna måste kunna stå stadig på golvet och ryggen få stöd. Att sitta uppkrupen i soffan är inte bra i längden. Dessutom måste man i en fåtölj få svängrum för armarna och det funkar i bägge två.

Jaja.

Tio sidor redigering idag innan jag ska på releasefest till Katarina Bivald och hennes nya bok som jag ser såååå fram emot.

Den här.

"Trettiotreåriga Henny Broek står chockad vid vägkanten och ser ner på sin egen orörliga kropp. För en halvtimme sen var hon himlastormande lycklig. Nu är hon …död?

På begravningen träffas hennes älskade ungdomsvänner som en gång arbetade tillsammans på det nedgångna motellet i Pine Creek. Men det enda som verkar förena dem idag är att de verkar fast beslutna att fortsätta vara ensamma och miserabla. Henny inser att hon nu har en livsviktig uppgift – hon ska göra sina vänner lyckliga, och hon är fast besluten om att inte låta det faktum att hon är död hindra henne.

Gradvis får hon vännerna att vakna upp ur sorgen, och motellet får nytt liv när det fylls av nya gäster med skiftande bakgrund. Men alla invånare i Pine Creek är inte lika förtjusta som Henny, och spänningarna mellan motellet och staden växer. Hur mycket är vännerna beredda att riskera för sin sköra gemenskap? Kan man någonsin förändra det som varit? Och kommer Hennys kärlek och kvardröjande närvaro göra dem lyckliga igen, eller får hennes minne dem bara att klamra sig hårdare fast vid sorgen? Det här med lycka visar sig vara betydligt mer komplicerat än Henny tänkt sig …"

Jag har helt sömnvimsat bort mig nu.

Somnar inte på kvällen och vaknar 11.
Så kan man man inte ha det.

Jag har pyttelite ont i halsen, och med tanke på hur YNKLIG jag blir av minsta temperaturhöjning så måste jag handla, duscha och allt det där som jag hade tänkt att vänta med till senare idag. Ifall jag blir sjuk SOM JAG INTE HAR TID MED. Det vore inte bra just nu med tanke på manus och föreläsning i Västerås på lördag.
Verkligen inte bra.

OM det nu blir så, måste jag undra varför jag blir så lätt sjuk 2018 när jag aldrig varit det tidigare.
Har jag ett risigt immunförsvar och i så fall varför? Finns det mer piller jag kan äta?
Jag måste googla lite på det.

Annars är det bara manus idag när jag väl kommer igång.

Igår funkade det fint, jag kom in i texten med en känsla ... vilket är bra.
Jag har gjort en fjärdedel och har en månad kvar. Men jag vill igenom det en gång för att sedan småpyssla med det en omgång till.
Sedan ska det tillbaka till redaktören, hon ska jobba med det till sista oktober, och sedan blir det en vända till i november för mig med det.

Vi ska ju ha titel och omslag också, det ska bli så spännande att se hur Bonnier Carlsen tänker runt det.
Omslaget struntar jag egentligen i – är bara nyfiken –  men titeln tjatar jag på dem om. Jag vill att den ska heta som den har hetat från dag ett. Än är vi inte överens om det alls.

Det var det.
Nu dusch och någon form av matinköp.
Sen så jobb.

Jag hittar ett foto på mig,

på en bibblasajt, och jag har inte en aning om när det togs. Jag försöker googla på fotografen, men hittar honom inte, inte mer än under en massa andra bibblapresentationer.
Nu blir jag ju inte fotograferad så himla ofta att det borde vara svårt att minmas, men tydligen. Från 2015, vilket var Toscanaåret. Jag har gått tillbaka i bloggen, men nada.
Märkligt.

Jobbet idag gick bra, men jag kroknade efter 10 sidor. Det är dock målet så det känns okej. Däremot behöver jag öka takten mot slutet för jag måste också redigera Laholmsflickan innan sista september. Tror dock att jag klarar det på en helg, typ. Hoppas det i alla fall.

Jag har exakt en månad på mig nu, och idag har jag ställt in en releasefest som jag tyvärr bara inte hinner till. På onsdag ska jag över Liljeholmsbron till Bivald, men det är den enda. Måndag möte i stan, men sedan är fokuset jobb jobb jobb.

Typ så,
Nu vila, tidigt i säng, och upp tidigt i morgon.
Tjoho.

Jag har ett nytt kort.

Och under natten har det om inte drällt in, så väldigt nära, mess från företagsprenumerationer som det gamla är kopplat till. Som Microsoft, Viaplay och sånt ni vet.
Nu har jag lyckats fixa alla utom just Viaplay som säger att jag måste ha ett svenskt kort ... Well, Sparbanken Tanum kan väl inte vara mer svenskt, tänker jag.

Den här morgonen är jag svintrött. Vet inte när jag somnade men var på toa precis innan klockan ringde, 08.00.
Då hade jag just blivit överfallen av en annan kvinna i en dusch som låg i en lägenhets vardagsrum. Man drog för ett draperi lite hjälpligt.

Det borde vara en läskigt dröm men jag tror natt jag hade känslan av att jag skulle klara henne. Haha.

Idag är i alla fall gympadojorna på. Dags att stå upp igen.
Det känns som om det är ett tag sedan, och så sömnig som jag är kommer jag väl inte att klara så länge kanske men en stund är bättre än inget.
Dessutom har jag ambitionen att komma ut på en promenad idag när vädret verkar så svalt och härligt, vi får väl se hur det går med det. Om jag jobbar bra kan jag ju ta en tupplur senare och gå efter det.

På lördag ska jag till ett bibliotek utanför Västerås. Det ska bli kul som tusan. Ett sådant där event som jag kan köra fram och tillbaka till, och dessutom dagtid. Tror att jag går på klockan 14.20. Perfekt!

Det var det, denna måndag morgon.
Bra dag, så här långt.

Och nu är det plötsligt roligt att jobba med ungdomsmanuset igen.

Jag behöver skriva det så att jag får med alla upp- och nedgångar när jag söker mig tillbaka och tittar på hur det var förra gången.

Min blogg är ju en fantastisk källa att ösa ur.

Jag startade bloggandet när min första bok blev antagen för snart 10 år sedan, och det mesta finns här för även om just den här bloggen är nyare så finns ju den gamla kvar eftersom jag bloggar vidare på samma plattform.

Nu känner jag mig klar för idag, men hugger direkt i morgon igen. Att lämna dagens arbete med en känsla av välbehag är smart. #Tips

Resten av dagen ska jag läsa, hurra!

Nu ska jag börja jobba. Tjohoo.

Ute är det mulet och ljusen är tända.
Bra förutsättningar för 10 sidor manus.

Well.
Ytterligare en stund senare har jag duschat och under tiden har det förstås klarnat upp, så nu är alla stearinljus släckta och istället för manusmys blir det manuskamp ...

Jag har svårt att hitta rätt ton i manuset och får kämpa lite med det. Ungdom och vuxen är väsensskilda på det sättet. Jag märker  på förläggarnas kommentarer att min humor inte riktigt funkar här, alltså måste jag tänka om när jag redigerar. Det är en saftig och bra utmaning som inte alltid är rolig men det är ju en del av jobbet.

Jag somnade om i morse också, har väl ställt kroppsklockan lite fel nu tänker jag. I alla fall: jag drömde om Stefan Löfven och hans fru Ulla. De kom hem till oss (jag bodde med mamma och min moster), varför de kom minns jag inte men en säpovakt var med. De hade med valet att göra, typ att Löfven gjorde hembesök hos väljarna.
Det var i alla fall stökigt när paret klev in. Jag låg fortfarande i sängen. De hade inte aviserat sin ankomst.

Jag ville ge en bok till Ulla, men hittade ingen av mina egna i bokhyllan trots att jag visste att de fanns någonstans.
Till sist tror jag att jag hittade en gammal Sonja men vid det laget kände jag mig jättedum som hade sagt att jag skulle ge henne en bok. Vem fan trodde jag att jag var, minns jag att jag tänkte i drömmen. Anyhow.
I någon del av drömmen pussade Löfven mig på munnen, något som tydligen var alldeles naturligt för honom men inte för mig för jag hade inte ens hunnit borsta tänderna.
Det var ett mycket trevligt par, Ulla 54 och han 58, och när de gick var vi riktigt tjenis med varandra.

NU jobb.
Ungdom, inte 54 och 58.
Kämpa Åsa

Promenad istället för jobb.

Nu är det mest av den längst ned. I soffan och här tänker jag stanna tills jag ska göra lite äpplen med kanel  i ugnen. 

Jag började titta på Dicte igår, på Netflix. Lagom spännande för mig som inte tycker om när det är för mycket av den varan, och jag fortsätter nog titta idag.

Typ så, en dag när hemska krafter har visat sig på Stockholms gator. 

Fy fan.

Inget jobb idag. Vaknade 7, somnade om, och vaknade igen 11. Helt galet.

Kom inte igång alls efter den sovmorgonen, så jag tillåter mig att skita i det idag, men måste i så fall jobba hårdare i morgon.
Istället tänker jag ta en promenad innan det börjar regna. Känns som en bra grej nu när det ÄNTLIGEN är lite svalare ute.

Vi hörs.
Tjohej.

Jag får inte till den vackra färgen i mina bilder.

Men den här verkligen så himla fin.

Strax ska jag sätta mig här och jobba! Den är lite högre än min gamla, så jag tror kanske att jag får sitta mer uppkrupen. jag gjorde ju det i sängen på Cypern och det fungerade bra. Jag håller en tumme för att det blir toppen här också.

Annars då?
Jo, tack, jag tycker att jag känner i min kropp vilken extremt dålig kondis jag har och det är inte vad vill ha, alltså längtar jag mer än någonsin efter frisk (inte varm) luft så att jag kan börja promenera igen. Jag har inte gjort det regelbundet sedan jag flyttade hit, det är alltså HÖG tid.

Fortfarande inga nyheter om lägenhetsbytet, det tar nog några veckor till.

Fredag. Bra dag så här långt.

Jag är så himla glad för min nya soffa!

Jag ligger superbra och i morgon ska jag försöka hitta en bra arbetsposition.

Efter att soffan byggts ihop åkte jag och letade efter soffbord och till sist hittade jag två små som jag kan ha mina ljus och kaffekoppar på, på Rusta.

Det ena var hade en marmorskiva och till min glädje såg jag att den var grön när jag packade upp, det såg jag inte när jag köpte den. Trodde den var grå. Perfekt för 299 kronor eller vad det nu kostade. Det andra är en simpel av plåt men passar perfekt som ljusbord.

Sedan köpte jag två fårskinn till, korthåriga grå som är fina ihop med de tre jag redan har. Jag är inte sugen på matta, kanske om jag flyttar men inte här. Skinnen är perfekta och bara att slänga ut på balkongen när jag behöver tvätta golvet.

Det går inte att se hur fin färgen på soffan är, den är så varm och behaglig.

Här kan ni se bättre.

https://www.ikea.com/se/sv/catalog/products/S69256244/

Det var det. 

Torsdag. Jättebra dag, så här långt!

Jag hittade bilder från förra året på Oscars.

Det var nog ett av mitt livs höjdpunkter, tror jag.
En sådan anrik scen! Och så min dröm, sedan jag var 14 år och såg My fair lady där, att få stå på scenen själv.
Jag har ALDRIG varit nöjd med att sitta i publiken, har alltid alltid längtat upp till scenen. Alltid känt att det är där jag hör hemma.
Så blev det ju inte riktigt, jag har varit för rädd för kritik tidigare tror jag. Varit så rädd för att inte bli omtyckt.
Men i det här jobbet får jag ju ändå kliva upp emellanåt och jag tycker att det är oerhört kul.
Jag tror att man ser det på bilderna nedan.

(Sedan var jag väldigt nöjd med kläder och frisyr, sådant banalt spelar också in när jag man ska gå in och göra något inför 900 personer eller vad det nu var i lokalen.


Samtalet leddes av den eminenta Josefine Sundström.
Jag hittar inte namnet på fotografen, men har lånat bilderna från Books & Dreams

Monterare på väg, ska bara hitta parkering.

Hurra.
Hen hade fram till klockan ett på sig att komma så jag är glad för att det sker redan nu.
Jag har köpt lite extra kuddar till soffan men har inte en aning om ifall de passar eller inte. Grönt är skönt i alla nyanser, men inte alla passar ihop.
För säkerhets skull har jag inte packat upp dem, för om det inte passar ska de tillbaka till Mio i eftermiddag. Men då tänkte jag ta med ett fodral från soffan så att jag verkligen hittar kuddar som passar.

Det var väl det så länge.
Nu är de här. TRE personer. De börjar nu, 9.55. Jag ska meddela hur lång tid det tar innan de är klara!!

10.45 var de klara!!