En sådan anrik scen! Och så min dröm, sedan jag var 14 år och såg My fair lady där, att få stå på scenen själv.
Jag har ALDRIG varit nöjd med att sitta i publiken, har alltid alltid längtat upp till scenen. Alltid känt att det är där jag hör hemma.
Så blev det ju inte riktigt, jag har varit för rädd för kritik tidigare tror jag. Varit så rädd för att inte bli omtyckt.
Men i det här jobbet får jag ju ändå kliva upp emellanåt och jag tycker att det är oerhört kul.
Jag tror att man ser det på bilderna nedan.
(Sedan var jag väldigt nöjd med kläder och frisyr, sådant banalt spelar också in när
Samtalet leddes av den eminenta Josefine Sundström.
Jag hittar inte namnet på fotografen, men har lånat bilderna från Books & Dreams
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar