Nu ska jag börja jobba. Tjohoo.

Ute är det mulet och ljusen är tända.
Bra förutsättningar för 10 sidor manus.

Well.
Ytterligare en stund senare har jag duschat och under tiden har det förstås klarnat upp, så nu är alla stearinljus släckta och istället för manusmys blir det manuskamp ...

Jag har svårt att hitta rätt ton i manuset och får kämpa lite med det. Ungdom och vuxen är väsensskilda på det sättet. Jag märker  på förläggarnas kommentarer att min humor inte riktigt funkar här, alltså måste jag tänka om när jag redigerar. Det är en saftig och bra utmaning som inte alltid är rolig men det är ju en del av jobbet.

Jag somnade om i morse också, har väl ställt kroppsklockan lite fel nu tänker jag. I alla fall: jag drömde om Stefan Löfven och hans fru Ulla. De kom hem till oss (jag bodde med mamma och min moster), varför de kom minns jag inte men en säpovakt var med. De hade med valet att göra, typ att Löfven gjorde hembesök hos väljarna.
Det var i alla fall stökigt när paret klev in. Jag låg fortfarande i sängen. De hade inte aviserat sin ankomst.

Jag ville ge en bok till Ulla, men hittade ingen av mina egna i bokhyllan trots att jag visste att de fanns någonstans.
Till sist tror jag att jag hittade en gammal Sonja men vid det laget kände jag mig jättedum som hade sagt att jag skulle ge henne en bok. Vem fan trodde jag att jag var, minns jag att jag tänkte i drömmen. Anyhow.
I någon del av drömmen pussade Löfven mig på munnen, något som tydligen var alldeles naturligt för honom men inte för mig för jag hade inte ens hunnit borsta tänderna.
Det var ett mycket trevligt par, Ulla 54 och han 58, och när de gick var vi riktigt tjenis med varandra.

NU jobb.
Ungdom, inte 54 och 58.
Kämpa Åsa