Idag är jag sur och irriterad och ledsen.

Jag fastnar lite i tankarna på att förlaget inte hade laddat upp med tillräcklig mängd böcker till releasen av den inbundna och att de som vill köpa på nätet antingen möts av slut eller leverans om 5-7 dagar.
Om du inte har fått din beställda bok så ber jag så hemskt mycket om ursäkt!

Min mamma får kanske inte med sig min bok på semestern och några recensionsex har det inte gått ut över huvudtaget eftersom allt som kom in i första leveransen gick ut till kund.

Grr och snyft.
Jag har inte en aning om det går att ta igen det tappet.

Så, nu har jag gnällt klart på det som inte går att förändra ett enda dugg förrän till en annan gång. Istället fokus manus.
Jag kom i alla fall, trots att jag nog inte somnade förrän långt efter midnatt, upp i hyfsad tid. Peppar peppar så verkar det jag kände igår inte bli något vilket är ett stort plus.

Sedan har jag bestämt mig för att köpa en liten emmastol som jag ska sitta och skriva i.
På Cypern, på det första hotellet, fanns en stor stol i lobbyn som var helt perfekt att sitta och jobba i.
Den här från Ikea är något liknande. Tyvärr kan den för hög för vardagsrummet här, tror jag.

Den här från är nättare. Det skiljer 20 centimeter i höjd mellan dem. 

Jag får se hur jag gör. Kanske den högre kan stå i hallen när jag inte behöver den.

Vad jag vet är i alla fall att fötterna måste kunna stå stadig på golvet och ryggen få stöd. Att sitta uppkrupen i soffan är inte bra i längden. Dessutom måste man i en fåtölj få svängrum för armarna och det funkar i bägge två.

Jaja.

Tio sidor redigering idag innan jag ska på releasefest till Katarina Bivald och hennes nya bok som jag ser såååå fram emot.

Den här.

"Trettiotreåriga Henny Broek står chockad vid vägkanten och ser ner på sin egen orörliga kropp. För en halvtimme sen var hon himlastormande lycklig. Nu är hon …död?

På begravningen träffas hennes älskade ungdomsvänner som en gång arbetade tillsammans på det nedgångna motellet i Pine Creek. Men det enda som verkar förena dem idag är att de verkar fast beslutna att fortsätta vara ensamma och miserabla. Henny inser att hon nu har en livsviktig uppgift – hon ska göra sina vänner lyckliga, och hon är fast besluten om att inte låta det faktum att hon är död hindra henne.

Gradvis får hon vännerna att vakna upp ur sorgen, och motellet får nytt liv när det fylls av nya gäster med skiftande bakgrund. Men alla invånare i Pine Creek är inte lika förtjusta som Henny, och spänningarna mellan motellet och staden växer. Hur mycket är vännerna beredda att riskera för sin sköra gemenskap? Kan man någonsin förändra det som varit? Och kommer Hennys kärlek och kvardröjande närvaro göra dem lyckliga igen, eller får hennes minne dem bara att klamra sig hårdare fast vid sorgen? Det här med lycka visar sig vara betydligt mer komplicerat än Henny tänkt sig …"