Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

torsdag 16 maj 2019

Helt ärligt.

Feelgood med djup.
Vafan är det?
På riktigt?
Det finns förlag som säger det om sina böcker och jag undrar alltid vad de menar.
Finns det känslor i boken, är det detta som är djupet?
Eller händer det svåra saker som karaktärerna ska hantera? Är det djupet?
Ställs det svåra frågor som kräver lite analys. Är det månne det som är djupet?

Jag skulle bli tokig om mitt förlag ville beskriva mina böcker så.

Sluta genast!!





2 kommentarer:

Annika Estassy sa...

Ha ha! Jag tror att mina böcker bara beskrivs som feelgood. Noll djup alltså!
Skämt åsido – jag antar att det är ett sätt att möta belackarna av genren, de som säger att det vi skriver är trams bara. Eller för att citera Amelia Adamo: "När folk säger så här; det här är en feelgood bok, då väljer jag bort den. Jag vill inte feela good helt enkelt. Jag vill att det ska vara större. Det ska vara mer. Det ska vara engagerande och folk ska säga så här; du bara måste läsa den här boken!” säger Amelia Adamo.
Jag har även hört Yukiko Duke dissa genren i ett samtal i VI Läsers monter på bokmässan just för att den var ytlig.
Suck ...

Åsa Hellberg sa...

Yukiko hade barn på samma dagis som en kompis till mig, som sa att hon bara måste prata med henne om mina böcker. Hahahah