Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

måndag 23 januari 2023

Jaha, måndag. Jag har handlat

 inför min resa i morgon. Har ju insett att vägkrog inte är att tänka på med min diet, så jag ställer mig i morgon bitti vid spisen och lagar lite mat som jag kan ta med. Den kommer att vara ljummen när jag äter den, men det får ju gå. Jag behöver ju inte äta i slutet av resan, utan snarare efter ett par timmar eftersom jag inte äter frukost. 

Jag tänker att jag lagar den i princip det sista jag gör, innan jag åker tid tiotiden. I Fjällbacka har jag en mattermos, men det hjälper ju inte här. Och jag har ingen lust att gå ut igen idag, alltså packar jag in det så gott jag kan och håller tummarna för att det är ätbart. Jag har också köpt massor med frukt som är lätt att äta i bilen, som bananer och clementiner. 

Till lunch, som jag åt vid 12, gjorde jag dubbel portion av lax, spenat och rotmos (IGEN) och det kommer jag att till middag också. 

Nu återstår att städa golven, varpå ska jag lägga mig i soffan medan de torkar. Senare ska jag färga ögonbryn, bädda rent och duscha. Tyvärr har jag just precis redan sett alla avsnitt av Bridgerton, annars skulle jag kunna tänka mig att se hela serien igen. Den är i mina ögon helt perfekt. Jag älskar den.

 Romantiska filmer är inte min grej, i alla fall inte den där massproducerade som sänds hela jularna, men Bridgerton är inte det minsta lik dem. Det är romantiskt med många långa blickar innan de ens petar på varandra, sexigt utan att det går till överdrift, roligt utan att tappa fokus på det som också är jobbigt och skådisarna är så välvalda. Det är få serier som jag har sett så många gånger som den. Det är något med det historiska som verkligen tilltalar mig. Serien utspelas 1810-1820, och varje gång jag ser den hittar jag något nytt som jag inte minns från tidigare gånger.

Alltså måste jag hitta något annat som kan gå i bakgrunden utan att jag egentligen måste titta.

Jag jobbade i morse också, och STRÖK och slängde första kapitlet. Det kan straffa sig längre fram men jag tyckte att det var för segt. Måste jag hitta det igen finns det ju i gamla versioner. men jag tror inte det behövs. 

I mina vanliga feelgoodromaner har jag ofta korta kapitel som liksom sparkar igång historien, men det här är ju andra typer av böcker och igångsparkandet passar inte på samma sätt i dem. Det betyder inte att det ska bara tråkigt, tvärtom är det ännu viktigare att hålla intresset uppe genom hela första kapitlet. 

Typ så, denna måndag i förorten. 

Hoppas att ni får en fin vecka!




2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Önskar dig en trevlig resa i morgon. Ta det lugnt på vägarna!

Åsa Hellberg sa...

Tack, jag ska verkligen ta det lugnt!