Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

onsdag 18 januari 2023

Medicinsk fotvård idag och inget jobb, skulle jag tro i alla fall.

 Min arbetsplan är att jag jobbar i morgon, fredag och lördag. Packar och städar söndag och måndag, åker till GBG tisdag och jobbar där onsdag innan jag ska till bibblan – och sedan på torsdag. Lämnar hotellet bustidigt fredag morgon.

Det är fem arbetsdagar och det borde gå. Gör det inte det har jag ytterligare 2 på Kanarieöarna. 

Det är knöliga sidor kvar, tror att jag ska skriva ett helt nytt slut faktiskt. Vi får se.

Idag struntar jag i alla fall i det. Jag ska vara på fotvården 11.15 och innan det tänker jag laga mat, så att det är klart. Tror jag behöver äta innan jag åker. Efter laxen igår till lunch var jag inte hungrig, utan åt ett par apelsiner till middag. Men tänker att hungern kommer att överfalla mig tack vare det så jag kan lika gärna äta lunch halv elva idag. 

Bra tänkt, Hellberg. 

Jag har börjat packa lite, för att få koll. Det är svårt att packa för sommar på vintern, jag har lagt undan alla sommarkläder, glömt vilka skor som är bekväma, undrar hur jag ska få ihop mer än två veckors underkläder och måste komma ihåg magmedicin och att slänga sopor. Tre dagar i Göteborg kräver också lite. Mjukiskläder att skriva i, jeans för en promenad, kläder till biblioteket. Necessär och en locktång som sedan ska läggas i resväska som ska till Las Palmas (Mogan). 

Igår provade jag bikinisar (jag undrar vad det heter i plural egentligen), och som jag trodde passade alla. Däremot hade jag glömt hur jag ser ut i bikini, och det är inte alls så som jag minns. Jag har en självbild som är betydligt bättre än vad verkligheten är, och i grunden är det säkert bra tänker jag. För hur ofta går man runt i bikini? 

Och för att förklara hur jag ser mig själv i spegeln i bikini så är det som att se en fyrkant med bulor på framsidan. På det ett huvud, ben och armar.. Baksidan är däremot helt platt. Det är som om bakdelen och framsidan har bytt plats nedanför midjan. 

Jag tycker att jag har kommit betydligt längre i min 60-års acceptans. Att målet är 100 är bra för det. Nu ska jag bara vänja mig vid den utseendemässigt äldre kroppen också. Jag vet ju att det har hänt grejer sedan 55, men det är uppenbart att det händer ännu mer efter 60-strecket. 

Att garva åt det är bra, och det gjorde jag igår, för skillnaden mellan det jag tror och verkligheten är den här


 
.

JAJA

Sextio Plextio. Jag har det väldans bra! På Kanarieöarna ser det mest ut att bli regn så bikinin kanske inte ens kommer på. 

2 kommentarer:

Eva-Lotta sa...

Så väl jag känner igen mig. Bikini är inte det vackraste plagget på en 60+. Fast på stranden finns det många som ser betydligt värre ut, brukar jag trösta mig med. Dessutom ligger man mest ner, går gör jag bara ut i vattnet när jag badar.

Åsa Hellberg sa...

Kroppen ser onekligen annorlunda ut!