Mina föreläsningar.

Jag berättar om ett författarliv som kanske har sett lite annorlunda ut än många andras. Min vardag i skrivsoffan i förorten. Uppväxten i Fjällbacka. Den ensamma mamman med världens bästa son. De slitsamma åren med heltidsjobb och pendling. Om hur var att debutera med en självbiografi som alla ville prata om och om hur surrealistiskt det är att få se sin bok på topplistor och att vid femtio år fyllda plötsligt ha en helt ny karriär. För referenser, kontakta till exempel Borås stadsbibliotek, Bollnäs bibliotek, Värsås bibliotek. Bokning sker via Författarcentrum

söndag 19 augusti 2018

Jag skulle nog kunna jobba men tar en (oavlönad) sjukdag till.

Blixtarna är där som små streck i ena sidan men de är inte värre (det är det jag ska hålla koll på) och pupillen verkar vara som vanligt igen.
Jag är så innerligt tacksam för att detta inte hände på Cypern eller i NY.  Då hade min oro varit betydligt större. Nu är det kollat och klart.

Istället idag ska jag sortera in alla papper efter momsdeklarationen, för de blev bara liggande när jag rusade iväg till ögonakuten.
Avtal ska in i pärmar och kvartalet in i en annan. Ordning och reda i skåpet gör mig trygg och lugn.

Jag undrar hur man är sjuk som egenföretagare? I tio år har jag haft mitt lilla företag och jag har ju varit sjuk, men aldrig så att det har stört deadlines, föreläsningar eller annat som ger mig inkomster.  Hittills, alltså, Peppar peppar peppar tvi tvi tvi.

Sedan måste jag handla, det finns ingen mat hemma. Två ägg, typ.
Det pratas mycket om matsvinn nu för tiden, men det händer extremt sällan här. Det skulle vara att jag häller ut lite mjölk eftersom jag inte dricker det själv, utan bara har det hemma när det ska komma fikagäster (senast när vi skrev på pappren på bytesansökan.) Annars äter jag upp allt eftersom jag bara köper hem sådant som jag gillar.

Men jag är ensidig. Kyckling, fisk (torsk), grönsaker, ost, ägg, keso, frysta bär och frukt. Jag har aldrig något sött hemma eftersom jag äter upp det och måste sova ...
I så fall är det kalkylerat.

Glass verkar funka, och mörk choklad (får inget påslag som jag känner av), men det låter jag bli för att jag överäter.
En glass är inte min grej. Tre eller ingen.  Och alltid de största. På Cypern fanns jättestora Cornetto.  De var så goda att man bara måste ha mer än en. De fanns ju både i vanlig och chokladsmak.

Jag är inte typen som "unnar mig en ruta mörk choklad", hahahahahahahahahahahahahahahaha.

Jaja.

Mitt godissug är borta igen efter Cypernresan, det går rätt fort att återställa, men får jag i mig socker nu får jag hemska sömndippar.
Så mitt godis fram till jul är: Keso, värmda frysta bär (blåbär hallon typ) och färskt frukt som jordgubbar, banan eller någon slags gul melon. Rör runt. Ser hemskt ut men är hur gott som helst.
Popcorn funkar också.

Det var det.
Söndag

1 kommentar:

Eva-Lotta sa...

Hoppas ögat känns helt bra i morgon. Förståndigt att du vilar en extra dag!