Nu är alla kartonger på plats,

och i morgon sätt den ihop. De ska komma mellan 9 och 13, och jag hoppas ju på så fort som möjligt. såklart. Idag har jag inte gjort ett jota i manuset, istället har det varit annat att ta tag i denna releasedag. Jag hoppas på i morgon, om inte så hela helgen istället. Det beror lite på när de kommer och packar upp soffan så att jag kan få städa och göra fint. Just nu är jag väldigt hänvisad till sovrummet.

Och på tal om det: minns ni att jag funderade på en höj och sänkbar säng? Jag provade ju en drömvariant på Mio häromsistens, och sa till försäljaren att jag skulle hem och fundera. "Gör det",  svarade hon. "Det kan ju komma kampanjer framöver."

Och vips kom det en på 25%

På den sängen gör det flera tusen!

Vi får se. Jag ska tänka ett par dagar till. Kampanjen pågår till i mitten av september.

Det var det.

I morgon efter 13.00 är livet återigen som vanligt.

Hurra!

Idag släpps den, min åtta.

Inbundet alltså.

Vi gjorde ju lite tvärtom med den här. Ett experiment som vi vet resultatet av om kanske ett år, typ.

Jag hoppas ju att den vanliga bokhandeln vill jobba med den här även om den har varit ute i ljud innan, vi får väl se vad som händer.

Det första som hände nu var i alla fall att den tog slut, vilket är så himla trist när den är sprillans ny.

Det är förstås roligt att sälja mycket, men slut är aldrig roligt.

Anyhow.

Min fina åtta, där Nikki, huvudkaraktären, befinner sig på min hemmaplan: på västkusten och på landet bland djur.

Lycka till lilla bäbis!

Mitt första besök på stadsbiblioteket

Och efter att ha konstaterat att två av mina sju (i morgon åtta) utgivna verk i pappersformat fanns i hyllan, letade jag mig fram till caféet där jag parkerade rumpan i tio sidors redigering. 

Sedan gick jag snett upp åt Drottninggatan och passade på att boka tid hos min gynekolog. Eller rättare sagt: jag ville ha nytt recept på östrogen och de tyckte att det var dags för ett besök.

Så nu är det inbokat och det kan ju förstås vara bra.

På kliniken jag går hos (ett besök, men två recept senare) jobbar BARA kvinnor.

Fantastiskt skönt eftersom jag vägrar gå till män.

http://www.gyndoktorerna.se/

Sedan tillbaka till Odenplan och pendel hem till Årstaberg och sedan en station med tvärbanan. Det går galet snabbt hit. Från Centralen är det två hållplatser (Årstaberg) och sedan får man vänta någon minut på tvärbanan som tar en minut hit till Årstadal. Eller så går man, det tar kanske 10 minuter.

Det bästa här är helt klart kommunikationerna. Just det kommer jag att sakna i Farsta om jag flyttar dit.

Resten av den här dagen tillbringar jag i min säng, i brist på soffa. Jag läser ungdomsbok. Lysande av Katarina Wennstam: Flickan på hotellet

Magen mår bättre (peppar peppar peppar) och jag har som vattendroppar på ögat, som sveper förbi då och då. Alltså är allt som det ska! De där "dropparna" är jag van vid från förra ögat och de stör mig inte särskilt mycket.

Bra tisdag, så här långt!

Jag är inne i period "lättrörd"

Och då lipar jag åt allt, faktiskt.
Idag var det några foton på kungabarnen som fick det att brista.
Jaja.

Jag är på väg att packa ned min dator och mina papper för att ta mig någonstans där jag kan jobba. En bibbla, typ. Vi får väl se var jag landar någonstans. Det är varmt. Det är det värsta med att gå ut idag!

Igår hivade det som har varit mina skrivsoffor sedan jag flyttade från bostadsrätten. I Fagersjö passade de perfekt men i den här 18 kvm mindre lägenheten har de varit för stora. Och sedan ett halvår har de inte haft några ryggkuddar för jag måste kunna ligga i soffa bekvämt. De gjorde liiite susen men inte tillräckligt.
Jag har stora förhoppningar på den nya soffan. Hoppas hoppas att den här som jag förväntar mig. Det bästa är i alla fall att man kan byta klädsel på den om man vill och jag skulle tro att jag köper en grå också. Vi får väl se senare. Nu vill jag har grönt ett tag i alla fall.

Det var det. Utflykt och soffa.
Mer än så har jag inte att rapportera från mitt tomma vardagsrum.
(TUR att jag har tv i sovrummet också!)

Min bukvägg ömmar fortfarande,

men ögat är okej.
Det är dagens fysiska rapport.

Idag ska jag jobba som en tok fram till typ två kanske, och sedan börja demontera mina två soffor som Jonathan och Linnea ska hjälpa mig med klockan tre.
De går liksom inte att sälja eller ge bort dem, för de är ett hobbyprojekt numera där alla ryggkuddar är borta och ersatta av stora Ikeakuddar (som jag tänker behålla).
Om vi demonterar dem kan vi nog slänga dem i soprummet som är oerhört stort.

Sedan kommer nya soffan på onsdag och på torsdag monteras den, så fram till dess får jag sitta/stå vid skrivbordet eller i sängen.
Det funkar nog.

Nu är i alla fall alla papper undanplockade, vilket känns skönt. Jag blir lättare på något sätt när det är städat.
Tänk vad fint det var när jag hade en firma som hjälpte mig med det när jag inte kunde röra vänsterarmen alls under ett halvår.
Om jag någon gång får råd (eller rättare sagt prioriterar det) ska jag ha sådan hjälp igen.
Det var ju magiskt att komma hem till ett nytvättat hem.
Misse hatade det, men vi låste in oss i sovrummet (som hon började med för vår skull) medan hon dammsög (det var hans värsta) och städade resten. Det funkade. Vi låg i sängen och åt godis om jag inte missminner mig.

Den där frozen shouldertiden var tuff på många sätt. Inte minst för allas goda råd. Gör si gör så. Det där med goda råd är känsligt, man ska passa sig lite för det.
Särskilt ska man passa sig för att TJURA om den som inte ens bett om råd inte följer dem.
Yes box, jag har träffat flera sådana tjurGUBBAR.

Har jag sagt att jag är glad för att jag är singel.
Tjohooo!

Jag skulle nog kunna jobba men tar en (oavlönad) sjukdag till.

Blixtarna är där som små streck i ena sidan men de är inte värre (det är det jag ska hålla koll på) och pupillen verkar vara som vanligt igen.
Jag är så innerligt tacksam för att detta inte hände på Cypern eller i NY.  Då hade min oro varit betydligt större. Nu är det kollat och klart.

Istället idag ska jag sortera in alla papper efter momsdeklarationen, för de blev bara liggande när jag rusade iväg till ögonakuten.
Avtal ska in i pärmar och kvartalet in i en annan. Ordning och reda i skåpet gör mig trygg och lugn.

Jag undrar hur man är sjuk som egenföretagare? I tio år har jag haft mitt lilla företag och jag har ju varit sjuk, men aldrig så att det har stört deadlines, föreläsningar eller annat som ger mig inkomster.  Hittills, alltså, Peppar peppar peppar tvi tvi tvi.

Sedan måste jag handla, det finns ingen mat hemma. Två ägg, typ.
Det pratas mycket om matsvinn nu för tiden, men det händer extremt sällan här. Det skulle vara att jag häller ut lite mjölk eftersom jag inte dricker det själv, utan bara har det hemma när det ska komma fikagäster (senast när vi skrev på pappren på bytesansökan.) Annars äter jag upp allt eftersom jag bara köper hem sådant som jag gillar.

Men jag är ensidig. Kyckling, fisk (torsk), grönsaker, ost, ägg, keso, frysta bär och frukt. Jag har aldrig något sött hemma eftersom jag äter upp det och måste sova ...
I så fall är det kalkylerat.

Glass verkar funka, och mörk choklad (får inget påslag som jag känner av), men det låter jag bli för att jag överäter.
En glass är inte min grej. Tre eller ingen.  Och alltid de största. På Cypern fanns jättestora Cornetto.  De var så goda att man bara måste ha mer än en. De fanns ju både i vanlig och chokladsmak.

Jag är inte typen som "unnar mig en ruta mörk choklad", hahahahahahahahahahahahahahahaha.

Jaja.

Mitt godissug är borta igen efter Cypernresan, det går rätt fort att återställa, men får jag i mig socker nu får jag hemska sömndippar.
Så mitt godis fram till jul är: Keso, värmda frysta bär (blåbär hallon typ) och färskt frukt som jordgubbar, banan eller någon slags gul melon. Rör runt. Ser hemskt ut men är hur gott som helst.
Popcorn funkar också.

Det var det.
Söndag

Det blixtrar lite smått idag också,

så jag skolkar från jobbet helt och hållet.
När man redigerar tittar man inte bara rakt fram utan blicken far över dokumenten med anteckningar och det är när ögat rör sig mycket som blixtarna kommer så en dag till i vila gör nog susen.

Nästa vecka måste jag till stan och signera nya böcker som har kommit in (äntligen dags för Ett oväntat besök inbunden) men jag har inte sett den själv än.
Men utöver det ska jag bara vara hemma och jobba (och ta emot nya soffan).

Jag tittar på TV4 och Börjesson. Han är super på vardagliga samtal men får kämpa med frågorna när det gäller allvar.
Men han försöker lära sig och det är ju superbra. Det borde alla göra.
Det är ju ändå mer underhållning än något annat under helgernas morgonprogram.

Jaha, det var det.
Lördag. Bra dag så här långt.

Ps. Jag är alldeles öm mitt i solarplexus. Har ni koll på varför man kan vara det?
Det känns som om jag har gått in i något, men jag kan inte minnas att jag har det.

Glaskroppsavlossning öga nummer 2

Och jag slänger i mig frukost för att sedan ta en taxi till akuten. Det blixtrar som satan och förra gången fick jag ju en blödning på näthinnan (Eller hornhinnan) och det måste kollas enligt akuten.  Blixtrar det i ögonen ska man alltid söka akutvård.
Så raskt dit.
Jag hann klart min momsredovisning medan blixtrarna sköt i ögat. Tack och lov för det!

Nu har jag beställt taxi.
Det kan bli en lång dag, det blev det senast.

Ny soffa

Kommer på onsdag och monteras på torsdag.

Tror att den blir väldigt fin, vare sig jag flyttar eller bor kvar.

Sedan provad jag säng, en sådan där goding man kan höja och sänka lite som man vill.

Oh My God!

Jag ska fundera.

Typ så.

I morgon upp tidigt och göra klart administrationen och sedan jobba med redigeringen lite.

Administration

Och det tar nog hela den här dagen eftersom jag inte ens har börjat än. Var på middag igår, det blev sent, jag hade svårt att somna, vaknade brutaltidigt, somnade om efter många varv i sängen.
Nu frukost, sedan ta tag i krånglande printer (något man inte vill ha en sådan här dag) och kanske åka en sväng till Ikea när redovisningen är klar.

Jag hade tänkt vänta med ny soffa men har ångrat mig. Den dagen jag flyttar står jag ju i så fall med två här som ska kasseras. Lika bra att Ikea fixar det när de levererar den nya.
De ska montera den också, eftersom den är i flera delar och jag inte fixar det själv.
Det är priset man får betala för ett annars underbart ensamliv.

Dag ett av redigeringen gick sådär.

8 sidor av 10 som var målet.
Men på det igen.
Ikväll ska jag på middag och jag tänker jobba nu några timmar och sedan somna om för att inte sitta och gäspa hela kvällen, är galet trött idag. För få timmars sömn eftersom jag fastnade vid tv:n.
Alltså börjar jag jobba nu direkt när NÄR JAG HAR SATT PÅ MIG MER KLÄDER.
Idag är det inte varmt i förorten. Inte än i alla fall.

Tjohej.

Halva första dagsmålet är nått.

Alltså fem sidor. Men det är mycket tankar samtidigt och en helt del googling, så jag tar hela dagen i anspråk tänker jag.

Nu ska jag handla i alla fall. En redigerare måste ju ha MAT.
Kyckling och grönsaker är det enda jag är sugen på, utöver fisk. Enahanda, men gott och hyfsat nyttigt.
Just nu vill min kropp ha sånt. Det går upp och ned det där. Jag åt allt möjligt inte så nyttigt på Jonathans födelsedag, men nu är det över ett tag. "Bra för magen" är det som gäller. Inget kurr och inga gaser. Det är så himla skönt att slippa!

Sedan funderar jag på flytt, säng, soffa och sånt som eventuellt kommer framöver.
Jag tror att jag för första gången ska skaffa en BRA säng. Alla mina har varit billiga från Ikea och Jysk. Säkert inget fel på det, men så fort jag åker bort och sover så mår min nacke bra, men när jag kommer hem återvänder problemet.
Jag tror att jag ligger för mjukt och drömmer om en höjbar säng där jag också kan sitta och jobba.

Jaja.
Vi får se hur det går med flyttandet först.

Nu handla.
Hoppas ni har en fin dag.

Jag känner mig lite stressad över att börja redigera ungdomsboken.

Inte för att jag skulle ha tidsbrist utan för att det är så många påpekanden att jag kommer att tappa sugen.
Det har hittills aldrig hänt och sannolikheten för att det ska hända är därför inte hög, men det är en rädsla för det likförbannat (alla manus, inte bara detta).

Eftersom jag inte har tittat i manusluntan än vet jag inte hur mycket det är på varje sida.
Men för att känna mig trygg och komfortabel med att jag klarar jobbet fram till deadline sista september (i praktiken onsdagen sista veckan eftersom bokmässan kommer på fredagen) så måste jag göra något för att komma förbi det.

Det här är en ny förläggare för mig, och redan nu har hon involverat redaktören vilket betyder att jag förmodligen får allt på ett bräde. Jag hörde ju redan när vi träffades för att prata om det att det är en hel del.

När jag jobbar med vuxenromanerna får jag först feedback av Teresa som handlar om det övergripande och sedan när det arbetet är gjort, tar en redaktör över och tittar på det rent språkliga.

Här är det alltså annorlunda.

Anyhow. Hur ska jag komma förbi min rädsla? Hur ska jag hantera motståndet jag känner?

Struktur.

Det första jag ska göra är att tratta ned det till dagsverke. Titta lite på varje sida, utan att läsa, för att se hur många anteckningar det är och kanske lite hur de ser ut. Jag behöver veta hur många sidor jag kan/måste jag bearbeta per dag för att hålla min deadline.
Det är mitt enda mål idag.
Hitta min STRUKTUR.
Gud, vad jag mår bra av att luta mig mot det!

När den är på plats är det faktiskt bara att börja jobba. Jag tar den lilla del-luntan till skrivbordet (säg 15 sidor) och jobbar genom dem till det är klart, då slutar jag.
Sedan upprepar jag samma sak till det är klart.
Vissa dagar kommer att gå snabbare än andra, men jag kommer inte att sluta innan dagsmålet är klart.

Sådär. Då blev det lite tips så här måndag morgon.

Utöver att hitta stuktur måste jag lämna tillbaka fläkten jag köpte och hämta piller för håret, som jag har beställt.
Priorin.
Jag tycker att jag tappar lite hår och behöver stärka upp något kanske. Jag provar Priorin så får vi se vad som händer.

Hoppas att ni får en fin vecka.

Update:
10 sidor om dagen i 19 dagar.
Jag börjar i morgon!

Nu får ni bilderna baklänges.

Härlig dag.

Först åkte jag tidigt till stan och tog hand om alla födelsedagspresenter, och sedan slöt Jonathan och Linnea upp och så åkte vi till Fjäderholmarna för att äta middag.

Här lämnar vi Fjäderholmarna i båten. Det var så fin båttur tillbaka till stan. 30 minuter. Perfekt.

Jag åt fisksoppa

En fin fågel på väg att ta ett dopp

Vi satt vid fönstret

På väg ut från stan

Lunch på NK, innan födelsedagsshopping.

Jag har väl som vanlig gått over board med presenter, jag brukar göra det. Men. Jag har bara ett barn. Det bästa, faktiskt. Han är värd allt för mig.

Idag fyller han 24 år och jag ska hem till honom och Linnea på brunch. Men jag ska också baka en tårta. 

Eller. Baka kanske var överdrivet. 

Jag ska dekorera färdiga bottnar med jordgubbar och grädde. En klassisk Hellbergare. 

Den äts främst på mammas och Jonathans födelesedagar eftersom de båda fyller på sommaren och är galet god.

Sedan kan det hända att vi går på en bio, men likaväl kan det hända att vi stannar hemma och tittar på en film på deras 75-tums tv (yes box, den är gigantisk).

Det är underbart väder i Stockholm idag. Jag var ute och handlade för någon timma sedan och det var kallt!!

Temperaturen inne har gått ned 6 grader. Jag lät balkongdörren stå vidöppen i natt för att få in så mycket kyla som möjligt.

Hurra, snart är det HÖST!

Ibland tänker jag tillbaka.

Om någon hade sagt till mig ... det har jag funderat på här på bloggen tidigare. Det där med var jag befann mig för 10 år sedan, och vad jag har lyckats förändra sedan dess.

Bilden är från Bonnier bokklubbs sida och där ligger Ett oväntat besök 2.a på deras försäljningslista. Den skiftar från månad till månad, såklart, eftersom det är så de säljer, men min bok ligger inte i något paket den här gången (köp två för ...) utan alldeles för sig själv har den tagit sig dit – säkert för att texten till den var så fin.

Så här skriver bokklubben:

"Åsa Hellbergs NYA må-gott-roman!

Längtar du efter avkopplande läsning som doftar av lantlig idyll och saltstänkta västkustklippor? Som skildrar såväl solglimtar som skuggsidor i livet runt femtio?  Då är Ett oväntat besök den perfekta boken!

Tillsammans med sin hopplöst ouppfostrade hund Winston besöker prästen Annie gärna sin väninna Nikki på hästgården Gyllentofta. Oftast vill hon inte åka tillbaka hem till sin församling i grannbyn. För henne kommer därför inbjudan till Nikkis pappas begravning nästan som en skänk från ovan. För i och med den visar det sig snart att Nikki kommer att behöva sin väninnas stöd mer än någonsin.

Arvsskiftet, som borde varit enkelt, förvandlas istället till en bitter strid mellan Nikki och några familjemedlemmar som hon inte ens visst fanns. Plötsligt vill många ha en del av kakan: hästgården, huset på Mallorca och sommarstället i det idylliska Hunnebostrand. När Nikki så möter blicken hos en av Norrköpings mest eftertraktade ungkarlar ställs hela tillvaron på spel. Hon blir våldsamt förälskad. Men situationen är så tilltrasslad att relationen blir näst intill förbjuden. Hon måste välja: KÄRLEKEN eller GÅRDEN …"

Idag ska jag ska jag träffa min största stolthet och hans Linnea. Han fyller 24 i morgon och jag ska bjuda på middag. I morgon blir det brunch och tårta.

Men jag börjar med att åka till stan och titta på födelsedagspresenter.

Jag är ju leeeeedig, gudbevars.

Även den här morgonen vaknade jag brutalt tidigt,

tyckte att jag hörde glas krossas men det kan ha varit i drömmen. Efter ett toabesök lyckades jag somna om till halv tio. Perfekt en ledig dag.

Nu har  jag googlat bussresor i England, skulle så gärna se mer av det landet.
Och Skottland. Och Irland.
Jag törs inte köra själv, annars hade jag hyrt bil.
Det gäller ju Cypern också. Vänstertrafik. Jag kanske får träna hemma på en parkering med Fårdan.

Hon hade "stelnat till" efter mer än tre veckor i garaget. Grymtade och gnisslade, men efter en stund var hon uppvärmd och när jag tog ut henne dagen efter var hon som vanligt.
Gamla tanter, ni vet.

Det var det. Förhoppningsvis får jag fläkten idag, och då ska jag åka tillbaka med den till Elgiganten och sedan ta en liten tur till Ikea. OM bytet (peppar peppar) går igenom behöver jag en ny soffa.

Det var det. Ledig. Så himla skönt!

Jag har haft sådan otur med Postnord.

Jag har skicka paket som inte har kommit fram alls, eller som kommit tillbaka alldeles trasigt.
Nu har jag skickat våra tre bytesansökningar, hoppas hoppas att de kommer fram som de ska ...

Annars är jag mest trött idag. Jag har varit i Farsta på banken, skickat kuverten, ätit en supergod sallad till lunch och nu måste jag sova en stund eftersom jag ska på väninneträff ikväll.
Det blev dåligt med sol idag, desto mer värme, och jag var ändå inte sugen på stranden så det passade ju bra.

Go natt.

Så jag köpte en fläkt.

Igår kväll, sent, jag var trött, och i morse hade jag ångrat mig.
Den hade redan gått iväg men Elgiganten sa att jag kan ta den till närmsta butik och lämna tillbaka den.
Så kan det gå när man är trött och varm.
Min vanliga bordsfläkt får duga den här sommaren.

OCH. Jag har bestämt mig för att vara helt ledig till och med söndag, över den värsta värmeböljan. Det känns som om jag behöver det innan jag påbörjar ungdomsromansredigeringen.
Men lite har jag känslan av att jag skolkar, trots att jag inte har varit helledig mer än en dag här och där sedan före jul. Semestern i maj, på Cypern, jobbade jag ju halva dagarna typ.

Skolket till trots: idag ledig för tredje dagen i rad. Men till skillnad från de andra dagarna har jag inget inplanerat!
Blir det fint väder (just nu moln, tusen grader och fuktigt som tusan) åker jag till stranden, annars stannar jag inne och läser en bok ... eller kanske ett modemagasin.
Ikväll ska jag ju träffa min väninna.

Bra torsdag, så här långt!

Den här frågan fick jag ifrån Anne:

"Hej Åsa, jag sitter och försöker få ihop en historia att berätta i bokform. Jag har ingen utbildning i skrivandets konst men jag har läst en hel om hur man bygger upp en roman och nu har jag stött på en fråga som jag tänkte fråga dig som är proffs (galet bra böcker du skriver förresten): i ett av skrivtipsen jag hittat på nätet, står det att man kan dela upp boken i tre akter och i varje akt "ska" då vissa saker ske/utvecklas/presenteras/knytas ihop/läggas fram osv för att berättelsen ska fungera bra dramaturgiskt.
Men, måste alla dessa tre akter vara lika långa månntro? Det stor inget om detta i skrivtipset så jag blir lite villrådig. För mig skulle jag kanske få ihop storyn om akt 3, (där hjälten återvänder med nya insikter och slutstriden sker osv.) är lite kortare än de två första akterna. Eller är det jättefel? Vad tycker du?"


Hej Anne.
Jag är ingen större fan av skrivråd, ändå ska jag ge ett själv: skriv på det sättet som du är bekväm med.
Om det är en början en mitt och ett slut i olika längd har ingen som helst betydelse.

Jag har aldrig någonsin ens reflekterat över det när jag skriver, istället travar jag bara på.
Den man kanske kan tänka på är att efter ungefär 50-60% procent inte lägga in nya trådar för de kan bli svårt att tråckla ihop allt på slutet då, men klarar man det så strunta i det rådet också.

Gör det som blir ett manus för då har du gjort rätt.
Det betyder inte att ett förlag antar det, men det är en större chans för det än om du fastnar för att ett tillvägagångssätt inte passar dig.

Kör hårt, lycka till med slutstriden! :)

Kära dagbok,

ännu en ledig dag men där jag knappt har suttit ned.  Jag har dragit ut tre kopior av tretusen budgetar, deklarationer och annat som jag förmodar är rätt papper till bostadsbolaget, jag har städat, bytt lakan, handlat och snart kommer de som jag ska byta lägenhet med. Ett triangelbyte som förhoppningsvis ska gå igenom överallt.

Just nu sitter jag i min soffa, dit fläkten når perfekt. Inte ett fönster är öppet en sådan här dag och i sovrummet är gardinerna fördragna. Det är 30 grader ute trots att det för ögonblicket är lite molnigt.

I morgon är det jobb igen och på kvällen ska jag träffa en väninna som bor här i min förort.
Senast vi sågs var i Jönköping där vi bara råkade vara på samma hotell samtidigt, efter att veckan innan ha avbokat en dejt här i förorten.
Märkligt, va?

På fredag jobb och sedan är det en helg av födelsedagsfirande av Jonathan som fyller 24 år på söndag.
Lördag bjuder mamma på hemlig middag på hemlig ort och på söndag ska det bakas och ÄTAS jordgubbstårta, innan gästerna som varken tål mjölk eller gluten dyker upp.

Ledig dag,

och jag tänker ta mig ut för första gången sedan Cypern. Kolla om Fårdan fortfarande startar.
Sånt där kan man ju inte riktigt veta med en sådan gammal dam.

I morgon kväll ska jag träffa dem som ingår i byteskedjan, de kommer hit så att vi kan skriva på alla papper gemensamt.
Och före det behöver jag hitta allt som ligger på mig att få fram, inkomster och budgetar.

Förra gången jag skulle hyra av det bolaget fick jag veta att jag nog inte skulle tro att det gick eftersom jag inte kunde förutsäga min inkomst.
Jag frågade om detta stora kommunala bolag verkligen inte hade egenföretagare som boende hos sig, och fick till svar att det hade de nog inte då.
Sedan fick jag istället kontakt med en annan person som var betydligt trevligare och som också var den som bestämde. Då gick det alldeles utmärkt.
Men det krävs papper såklart, och att få fram det blir väl pysslet i morgon då (eftersom jag är ledig då också).

Det är bara som egen man måste "bevisa" framtida inkomster. Som anställd visar du upp dina 3 senaste löneavier. Det säger ju inte något om framtiden egentligen.

Jaja.
Vi håller alla tummar!
Nu ska jag vara Ledig!

Vips,

så hade jag redigerat klart Laholmsflickan.
Alltså, det är en bra story måste jag säga.
Den här redigeringen handlade om att fixa till det som min förläggare hade sett och ville påpeka. Väldigt mycket tempus. Jag snurrar in mig i det ibland och den här gången hade jag velat göra det helt korrekt men ett helt stycke var nu bara ett stort frågetecken, även från mig. Jag vet inte riktigt hur jag hade tänkt där.
Jaja.
Åtgärdat och klart.

Det betyder i alla fall TVÅ dagar nästan ledig.
På de dagarna ska jag försöka få fram alla papper till lägenhetsbytesansökan, jag ska städa lite och sedan göra en plan för redigeringen av ungdomsromanen som jag börjar med på torsdag. Mitt eget mål är att jag ska vara klar en vecka innan bokmässan, alltså 21 september.

Jag har lite småuppdrag innan det, tror jag. Något biblioteksbesök eller två.
Men utöver det så är det bara redigeringsjobb som gäller.
Tjoho.

MÅNDAG! Är semestrarna över nu?

Med ett sådant jobb som mitt har man ju sällan måndagsångest. Inte jag i alla fall. Å andra sidan är jag förskonad från ångest för det mesta. Jag har i alla fall ingen utan en orsak, och det får man ju vara glad för.
Måndagar är ingen orsak för min del.

Och idag ska jag fortsätta redigera Laholmsflickan. Det är verkligen jätteroligt. Jag ska lämna den på torsdag, men tror nog att jag blir klar i morgon kväll.
I så fall tar jag ledigt på onsdag men börjar redigera ungdomsromanen på torsdag. Nästa deadline är sista september och där behöver jag pinna på lite. Sista helgen i september är bokmässan och om allt går som jag hoppas så flyttar jag 1:a oktober.
Jag har inte räknat ut logistiken där riktigt än, men det behöver jag ju inte göra förrän vi vet om bytet går igenom.
Att jag i så fall ska överlåta ALLT – inklusive städ, packa upp och packa ned – till en flyttfirma, är i alla fall klart.
Jag tänker på flyttdagen bara stå och peka.
Hoppas hoppas!

Det var inledningen den här morgonen.
Nu kaffe och sedan redigering.
Bra dag så här långt!

Jag tänker på feelgoodfestivalen igår,

och hur olika vi författare är i våra tankar om böckerna men också i våra tillvägagångssätt.
Anna Jansson, som ingick i en av mina gruppsamtal, sa att hennes utgångspunkt alltid är en känsla och utifrån den vill hon berätta något.

Jag måste tyvärr erkänna att jag aldrig vill berätta något.
Så här är det för min del.

"Jaha, Åsa, vad ska du roa dig med närmsta halvåret?"
"Jag ska skriva en bok för att ha något att göra."
"Vad vill du berätta om?"
"Va?"
"Ja, vad ska den handla om?"
"Hur ska jag kunna veta det, jag har ju inte skrivit den än."
"Men den måste väl ha ett budskap?"
"Va? Jag förstår inte."
"En handling, ett ämne?"
"Öh. Nä. Jag ska skriva för att ha något att göra, sa jag ju."
"Har du ingen plan?"
"Nä."
"Men hur får du ihop en bok då?"
"Jag bara skriver. Jag förstår inte frågan."
"Utan budskap?"
"Ja."
"Okej. Lycka till."
"Tack."

Härlig feelgoodfestival igår.

Och jag var helt slut när jag kom hem. Men nu är jag på det igen, ska redigera idag och förhoppningsvis vara tillbaka i matchen igen.
Jag har lite huvudvärk, det hade jag igår också, och jag tror därför att vi kan förvänta oss åska i Stockholm idag.

Jag ska också återgå till normal kosthållning som min kropp mår bra av och därför ska jag jag också handla: fisk, kyckling, ägg, spenat, keso, grönsaker och frukt typ. Det gillar min mage.
Sedan jag kom hem har jag mest ätit mackor och det är inte lika bra för mig. Men satan vad det har varit gott!

Jaha. Söndag 07.00. Utöver huvudvärken så är det här än så länge en bra dag.

Då har jag fixat med försäkringarna

1. Mastercard (som jag köpte resan med)
2. Vardia (min hemförsäkring)

Och sedan betalar ju Ving ut pengar som ni såg i förra inlägget.
Klappat klart och skönt att bli av med.
Om jag får något mer vet jag inte, det är lite snårigt att läsa villkoren, men jag har svårt att tro att de försöker blåsa mig.

Och så har jag börjat tvätta. I morgon ska jag till Mariefred på feelgoodfestivalen och då tänker jag ha den här klänning som sitter ... inte alls, vilket är skönt eftersom min glass-kropp är annorlunda nu än när jag köpte den i början av sommaren.

Senare idag ska jag jobba lite också, läsa igenom min Bookery-förläggares kommentarer så jag vet vad hon behöver när jag startar själva redigeringen på söndag.

Idag måste jag primärt packa upp, tvätta och fixa till det som behövs för att jag ska få lugn och ro.

Torsdag kväll ska Laholmsflickan tillbaka till förlaget och lördag morgon börjar jag redigera Ungdomsromanen, vad den nu kommer att heta. 

Jag strider för ett namn, men är inte säker på att jag får som jag vill, och då har jag faktiskt inte en aning.

Det var det.

Hemma, utan att tappa en enda liten skinnflaga. 

Jag har inte bränt en enda fläck den här resan, men så har jag ju mest jobbat också. Och simmat.

Det är bra för huden, det. Båda två. Jag har psoriasis, men peppar peppar inte haft en fläck på jättemånga år. Men på vintern får jag små hårda lite fjällande märken här och där (de börjar som små kliande finnar typ) som jag tror eventuellt kan vara just psoriasisfläckar även om de inte är typiska. De går i alla fall bort av saltvatten och sol (tror jag i alla fall) och det är typiskt, så var det för mig när jag var liten också då jag hade det på fötter knän och armbågar.

Jag kan också ha det i ett öra, även om någon sa att det var hörselgångseksem, och på hälarna (där en forvårdare sa det utan att jag hade berättat om att jag hade det när jag var ung.)

Så kanske har jag en släng här och där utan att det egentligen märks mer än så.

I alla fall:

Den här resan vill jag göra igen vid nästa manusavslutning. Det var helt perfekt att åka bort, vara totalt närvarande i det jag gjorde, utan att behöva tänka på att jag måste en massa saker som att ta en bil till en badstrand.

En regnig sommar hemma är jag lika avslappnad, men när det är sol "måste" jag ut.

Nu hoppas ju jag kunna flytta 1 oktober, och då får jag gångavstånd till min hemmafavvisstrand. Hurra för det i så fall!

Det här galet stora flygplanet

Googla Airbus 380.

Det tog oss från Larnaca till Köpenhamn. Det är för stort för Arlanda, så sista sträckan åkte vi med Thomas Cook. Två plan väntade när vi landade med monstermaskinen.

Jag satt på våning två bara för upplevelsen att få gå upp för trappan längst bak. Vi fick alla sitta i turistklass, de övriga var avstängda för oss vanliga människor.

Men kul att ha fått vara med om.

Jag sov kanske 40 minuter.

Igår fick vi checka ut redan 12.00, trots att vi inte hämtades förrän 22.20, och det var med avundsjuka jag hörde att andra fått stanna på sina hotell. Men inte vi på Rising star eller de som var kvar på Golden star (det första hotellet jag bodde på.)

Mest synd var det förstås om barnfamiljerna, vilka kämpar!

Till sist hade vi en försening på drygt 53 timmar och när jag kom hem somnade jag kl 13 vaknade 15, kissade, somnade om, vaknade 19, gick ut och köpte bröd och ost och åt mackor och drack kaffe. Har under veckan enbart druckit Nescafé, så det var en drömt att få vanligt kaffe från min maskin!

I morgon har jag massor att ta tag i och på lördag är det feelgoodfestival.

Och mejl från Ving:

Flygförseningar på hemresan berättigar i sig inte till ersättning enligt branschens praxis, som är baserad på paketreselagen och rekommendationer från Konsumentverket. Däremot vill vi på vägnar av vårt flygbolag Thomas Cook Airlines betala ut kompensation i enighet med EU-förordningen 261/2004 som är på 400 EURO per person, motsvarande 4112 SEK. Pengarna betalas ut per automatik på en avi till den adress du har angivit på din bokning och den finns på posten inom en vecka. 

Sista dagen, plus bonusdagen i morgon eftersom bussen går först på kvällen.

Så jag har tagit 75% ledig idag. Jobbar senare i eftermiddag. Har 60 sidor kvar att redigera.

Igår var jag ledsen när Jonathan hade åkt. Det blev tomt och tyst.

Jag har ju inget emot det alls egentligen (idag mår jag bra igen) men tror att jag ska försöka se till att vi åker hem samtidigt om det blir någon mer gång.

Det gör inte mig ett dugg att vara ensam här innan någon ansluter.

Nåväl, jag torkade tårarna och gick på krogen.

Åt Moussaka, drack vatten och promenerade hem till den lokala butiken och köpte en kvällsglass, en tradition mamma och jag har skapat och som jag nu har invigt Jonathan i.

Inget är som svensk sommar, säger folk.

Well.

Inget är som cypriotisk sommar, säger jag.

Nu torr bikini och tillbaka till stranden. Det är så himla många greker där under helgerna, vilket är underbart. De tjattrar, lyssnar på musik och är kul att betrakta.

De har yviga gester, det tycker jag är roligt. Allt de säger betonas med kroppen.

Två Hellbergare arbetar

Min tia är klar och jag har börjat läsa det jag har skrivit.

Wohooo.

Jag har fram till och med tisdag på mig, men tisdag kommer jag hem och förmodar att jag är tokslut efter nattflygning, så satsar på att läsa klart -–småredigerar ju samtidigt – på måndag innan flyget går.

Tänk vad bra den här resan var för mitt projekt.

Hoppas att jag kan göra på samma sätt nästa gång det är dags.

Jag verkar redo för sista kapitlet och sedan en epilog.

Wohoo, som vi säger.
Epilogen kanhända att jag skriver först där huvudstoryn är klar och Teresa har godkänt min tanke med den, så jag kommer nog bara att skriva en kort sammanfattning på hur jag har tänkt mig den.

I morgon, på lördag, söndag OCH måndag (eftersom jag åker så sent) kommer jag att läsa igenom och redigera det som inte längre passar med det som jag skrivit senare. Det är oftast enkelt att ändra Det kan vara en ålder, ett tidsperspektiv eller någon sådant. Inga stora grejer just då, det får bli när Teresa har sagt sitt.
Och så tänker jag försöka pynta det lite mer. Lite mer klirr av glas och blommiga koppar.

Hurra vad kul.
Jag har som vanligt glömt det mesta och därför är det nästan som att läsa en helt ny bok.

Vi äter, jobbar, promenerar, solar

Jag gillar min grekiska klänning som har flaxiga ärmar och som inte sitter åt. Ett New York-köp, den med larmet kvar om ni minns.

Jag har fem dagar kvar här, och måndag som är bonus eftersom flyget inte går förrän väääldig sent. Jag hoppas att jag kan få ha rummet kvar hela dagen, ska kolla det i helgen.

Jonathan har tre dagar kvar, han åker lördag morgon.

Vi har det verkligen störtmysigt. Vi äter frukost och middag ihop, och jobbar ihop. 

Han i sin säng och jag i min.

Ibland har jag suttit i receptionen för at de har den perfekta skrivstolen där, men sedan AC:n verkar var trasig där har jag suttit i iskylan på rummet. Kyla går före bekvämlighet.

Promenerandet är det mer Jonathan än jag som ägnar sig åt, men vi tar ett varv innan vi äter.

Min gympa gör jag i badet. Peppar peppar så har jag inte alls ont av själva skrivandet och det är ju en jäkla tur när man jobbar så mycket.

Igår hade jag ett lååååångt eftermiddagspass istället för att dela upp det och jag tror att jag gör så idag också.

Wohoo, för snart är jag i mål!!

Typ så, från Cypern.

I morgon har jag 7 arbetsdagar kvar

Jag hoppas vara klar med storyn på 4. Och sedan 3 dagar för genomgång innan jag mejlar till Teresa.
Iiiiiii.
Jag vet inte riktigt hur det kommer att sluta, jo det vet jag såklart på sätt och vis, men inte alls i detalj. Väry spännande.
Det har gått bra idag i alla fall.

Jonathan och jag har gått om varandra rätt mycket idag, jag vaknade tidigt och jobbade medan han sov ut.
Men vi solade en stund, åt lunch och tog en promenad i alla fall.

Ikväll ska vi äta vid 21.00 typ. Han såg en köttrestaurang igår som han vill prova och vem säger väl nej till det.

Så himla härligt att han är här!

Medan jag har jobbat.

Så himla kul att han ville komma hit. Han kom med piano, dator och tjock bok om musikalen Hamilton.

Medan jag väntade på att han skulle komma satt jag i receptionen och jobbade. Bra ställe, det gör jag nog om en annan dag.

Sedan gick vi och badade och pratade om ditt datt och dutt. 

Efter det sen lunch, och därefter har vi varit på rummet och jag har precis avslutat dagens andra, och sista arbetspass. Jag hade hoppats att vara på 80 tusen idag, men det sprack. 

Det drar i alla fall ihop sig i manuset och det är alltid lika kul att skriva. Tempot är högt, det är action action och på något sätt verkar jag få ihop det även den här gången. 

Ikväll tänker jag visa Jonathan byn. Han har svaga minnen härifrån, men har ju inte varit här sedan han var 8 (vi var utanför Ayia Napa när han var 14).  Men han minns backen ned till badet och en av restaurangerna på gågatan.

Jag minns gubbar ihopsatta av spik från hästskor som han och hans kompis Maja "måste ha."

Så de fick varsin av sina fattiga ensamstående mödrar.

Jag tvingade honom att ha den fullt synlig i sin bokhylla väldigt långt upp i åldrarna.

Min fina kille. 

Det känns som om det är en snabbare dag här idag.

Igår gick allt förfärligt långsamt, men första passet idag hade jag fart och jag hoppas att jag har det pass två också. Handdukarna ligger kvar vid badet och det vore najs att få lov att ta ett dopp till sen.
Jag är ju sträng och får bara bada om jag har jobbat på som jag ska.
750 ord per arbetspass är perfekt och så vattengympa på det.
Alla författare borde ha en pool hemma, det är ju fantastiskt bra träning. Jag känner att kroppen orkar simma lite längre för varje dag.

När jag var här på semestern med mamma hade jag så otroligt ont i armarna av förkylningen, det har jag aldrig haft på det sättet tidigare.
Nu funkar de finfint, peppar peppar, både att skriva och att simma med.

Det var det.
Nu andra passet.

Nä, några tjusiga bilder från beach och resaturang blir det ju inte den här resan.

Men Jonathan kommer hit i morgon och snor en av sängarna (jag har två plus en extrabädd) och han kanske kommer ut och tar bilder mer än jag har möjlighet till.
Han har en remix av en låt att göra, så dator och lurar är med, men som öm moder hoppas jag ju att han kommer ut i solen också.

Vi kan ju i alla fall äta ihop varje dag, och kanske se ännu en utomhusbio. Vi får väl se. Kul att han kommer i alla fall. Vi har inte varit här ihop på tio år, när han var 14. Sedan var vi här när han var 7 och 8.

Det blir nog bra, han är ju själv en kreatör och fattar mitt jobb kanske mer än någon annan.

Är framme vid 75 tusen. Jag skulle gärna vara framme vid 80 när jag avslutar arbetsdagen i morgon kväll (egentligen är det 77 för jag har massor med research som ligger längst bak i manuset)

Det var väl det, så länge.
Vi hörs!

Det måste ha varit tusen personer där igår.

Och nu blir det väl ett jäkla drag, tänkte jag, men inte. Jag jazzade själv på min stol medan övrig publik höll sig lugna. I alla fall vad jag kunde se. 

Jag sjöng inte ens med, jag mimade ...

Nu kanske de inte kan låtarna så som jag kan, såklart, och tänker till motsats mot mig att bio är ett utmärkt ställe att uppdatera sig på vad väninnan har haft för sig på sistone istället för att lyssna på vad de säger på bioduken.

I Sverige hade jag gett arga blicken, men det tordes jag inte här. 

Men filmen. Åh, jag älskar filmen.

Jag grät igen, men den här gången hade jag en näsduk i handväskan.

Så väldigt berörd.

Finns oceaner av igenkänning för min del.

Det var det.

Nu Flagans.

Egentligen hade jag sovmorgon till 9 idag eftersom det blev sent igår, men vaknade kvart över sju så nu har jag ätit frukost (äter egen på rummet) och har kollat allt jag kollar varje morgon (tidningar etc)

Även om jag gäspar stort så är jag redo för jobbet.

Tre pass låter som en bra idé idag också! 

Wohoo!

2500 idag och det är jag supernöjd med. Håller gärna den takten framöver.

Det borde inte vara någon omöjlighet. Tre arbetspass funkar toppen om jag vaknar tidigt, har jag kommit på idag. Det gäller att hitta en rytm som funkar och idag fick jag till det bra.

Jag duschade och skulle tvätta håret när jag kom hem från stranden och upptäckte att jag hade köpt två flaskor med balsam. Så jag tvättade det med tvålen som hotellet står för. Det är möjligt att det är både tvål och schampo men min grekiska är lite skral så jag ser inte riktigt vad det står på burken.
Håret känns rent i alla fall, det är ju det viktigaste.

När bion visas ikväll ska det vara 28-29 grader som känns som 31-34, enligt klart.se.
Solen går ned 20.00 här, men det påverkar inte värmen direkt.

Det var väl det.
Hoppas att ni också har det fint!

Det där med recensioner ...

Det här är svt:s nära nog sågande recension av Mamma Mia2

Det är ungefär samma slag recension som jag fick i Gävle dagblad där tredje Sonjaboken avfärdades och jämfördes med att recensera en julskyltning, typ. Men. Hon sa att hon trodde att det skulle kunna bli en bra film, och då har man väl ändå fallit lite för boken, tänker jag.

I Svt:s fall säger recensenten: Men för all del, man lämnar biosalongen på gott humör snarare än i vredesmod över bortkastad tid. 

Och i min lilla feelgoodvärld är det allt som behövs. Att en film, bok eller någon annan underhållning lämnar mig på gott humör.
Vad mer finns det att be om?

Det var det.
Jag ser fram emot kvällens föreställning (och att någon ska komma och tömma min skräpkorg på toan. Här lägger man allt toapapper där, det får inte spolas ned.
Luktar inte mumma just nu, kan jag berätta.

Jag har skrivit 1100, badat tio gånger och nu ska jag skriva tusen till tänkte jag. Vi får se om det blir en tredje omgång senare. Det kan bli så.

Wohoo.
Dag 12, och än så länge går allt helt okej. 

Dag ett avklarad enligt plan.

Jag vaknade sent men behövde det.
Sedan jobbade jag ett några timmar, gick ut och badade hundra gånger för att det var så varmt och sedan gick jag in igen och jobbade klart, det vill säga satte punkt efter 2000. Så nu är jag på 70´som jag ville vara innan jag åkte hit.

Jag tror att jag har en plan framåt i manuset men jag är inte helt säker än. Det löser sig alltid på slutet och jag har tillit till att det gör det nu också.
Det enda jag har helt klart för mig är epilogen, för den leder ju sedan till bok 2 eftersom jag skriver en serie.

I morgon ska jag försöka få plats på filmfestivalen som öppnar då.
Utomhusfilm.
Man premiärvisar Mamma mia 2 som första film, 21.00, och jag ser så himla gärna om den. Jag har aldrig sett film utomhus så det ska bli urmysigt (om jag får plats)s. Ska försöka vara där före 20.00 någon gång.

Här är det ju svinvarma kvällar, idag såg jag en temperatur på 31 grader klockan 20.00 på ett hotell som visar klocka och temp. Helt galet varmt alltså. Men film vill jag se.

Än så länge ger jag min skrivresa 10 feelgoodböcker av 10 möjliga.
Det här är precis vad jag behöver för att avsluta mitt manus.

Peppar peppar!

Så himla nöjd med mitt boende.

Stort rum med pentry, litet köksbord och ett par stolar (i fejkskinn som klistrar sig fast på rumpan).

Och balkong!,Just det visste jag ju inte riktigt så det var en överraskning. 

Det är väl hundra meter till stranden kanske, och jag gick direkt och badade. Jag har aldrig känt en sådan värme i vattnet förut. Nu var det på eftermiddagen, det blåste lite och var inte stekhett i luften kanske, men ändå. Säkert 28 grader i det kristallklara vattnet med en helt vit sandbotten. Jäklar vad jag plaskade.

Men sedan gick jag hem och åt mackor. 

Det är all middag det blir idag. Jag har inte sovit många minuter i natt.

Somnade 20.00, och vaknade av att det var ljust ute. Jag var övertygad om att det var gryning ute. Det var det inte. Klockan var 21.15.

Då satte jag på tv:n igen. Det var ingen idé att ens försöka somna om förrän efter elva och ett par timmar sov jag nog ändå.

I alla fall: Ikväll skräpmat, godis och streaming.

I morgon börjar allvaret med jobb.

De tio första dagarna ska jag skriva klart, de återstående tre (om jag inte är klar innan) ska jag gå igenom och småredigera. Och först och främst läsa allt.

Annars gör jag väldigt lite av redigering innan jag skickar in. Det blir ju ändå omgångar efteråt när jag kommer att ha möjlighet att jobba mer med texten.

Typ så, dag 1 av 15. Dessa två går bort till resor, så 13 dagar. 

Det SKA gå!

Vi har hittat ett lägenhetsbyte som passar alla tre parter.

Nu ska det bara gå igenom överallt också.
Håll en tumme, det kan nog ta ett tag.
Men i så fall är tvåan i Farsta centrum min, exakt den jag vill ha!

Det var det.
Har sovit som en kråka (finns det ett sådant uttryck?)
Men nu har jag gjort i ordning allt till lägenhetsvakterna, sett till att jag själv är hel och ren och dricker min andra kopp kaffe.
Strax ska jag bestämma mig för om jag ska köra bil eller ta bussen.
Wohoo.

Klar, 68 000,

jag avslutade mitt i meingen. Perfekt.
J
ag satte mig på balkongen en stund. Satan i gatan vad varmt det var en sådan här dag när det är helt vindstilla.
Jag klarade typ en halvtimma, sedan fick det vara bra.

Strax ska jag ha lite kroppsvård, måla naglarna (för att de ser för jävliga ut efter månader av skrivarbete) , se fotbollsfinal, äta middag och sedan försöka sova faktiskt.
Jag ska upp vid halv tre, så ju tidigare jag kommer i säng desto bättre.
Alltså dricker jag sista koppen kaffe nu, för säkerhets skull.
Ibland håller det mig vaken, ibland inte, och jag tänker inte chansa.

Det var väl det, medan min fläkt går för fullt och faktiskt gör de behagligt inomhus.
Vi hörs i morgon.
Tjohej!

Jag kan ha packat för mycket,

jag vet inte hur många t-shirts det blev till sist.
Men.
Jag har varit med om att åka iväg med för lite och det är inte kul.
De är tur att jag aldrig festar till det, så att jag måste ha med fina kläder och skor, för det hade helt enkelt inte rymts i de 20 kilon man totalt får ha.
På hemresan har jag beställt en hudkräm som jag älskar. Flera flaskor. Det blir intressant att släpa på ...
Den får man efter man har checkat in, tack och lov, för jag tror att den påsen väger en hel del.

Min plan för dit och hit till Arlanda är (än så länge) buss.
Det går en i rätt tid dit om jag promenerar till Liljeholmen. Med min nya resväska borde det gå om jag tar det lite lugnt och är i god tid.
Hem kan jag åka buss till centralen och sedan en taxi därifrån (vi landar typ halv fyra eller halv fem på morgonen).
Det är inte vråldyrt att ta taxi från Arlanda hit, och jag vet inte varför jag inte är särskilt förtjust i taxi, men jag åker hellre buss och tåg när jag är ensam.

Jag ställde klockan tidigt idag så att jag kanske kan somna i okej tid ikväll med tanke på att jag ska upp mitt natt igen.
Alltså börjar jag strax jobba. Det vore toppen att kunna bocka av det i god tid idag.

Som sagt, jag missar målet med 2000 ord, men det är peanuts.
Det är nära nog!
Wohoo

Det är förs många diskussioner just nu.

En av de hetaste har blivit den om pedofillåten.

Den är för det första avskyvärd, så var min åsikt klar om detta.

Däremot kan man ju inte förbjuda att sådant elände skrivs. I vårt land får vi ju skriva precis vad vi vill  så länge vi håller oss inom lagens ramar (det är dock ingen mänsklig rättighet att bli publicerad utanför självpubliceringssajterna).
Och viss underhållning, som filmer och spel som inte passar en yngre skara, granskas och förses med åldersrekommendationer.
15 år är inget ovanligt alls. Vissa spel har 16, andra 18 som gräns.
När Jonathan köpte fysiska spel, som man gjorde för bara några år sedan ... ringde butiken och kollade med mig så att det var okej att han köpte ett för 16+ när han bara var 15.

Problemet med en låt som handlar om pedofiler, som inte har någon kontext alls på Spotify (om den nu har det annars) – en som yngre ändå inte skulle förstå eftersom inte ens 20-åringar alltid har nyanser klara för sig – så tänker jag att det även på musiksajter kanske borde varnas för olämpligt innehåll.
Det är ju enormt olustigt att tänka på att en trettonåring (som är åldersgränsen på Spotify) får upp en sådan låt i sin lista.
Än mer så om den här trettonåringen har varit utsatt för pedofiler.

Går allt att skämta om?
Jag vet inte. Humor har ju med tycke och smak att göra.
Provokationer har jag personligen aldrig aldrig attraherats av, och om den här låten hade den avsikten så undrar jag vem den ville provocera? En provokation måste ju ha en mottagare.
Fick den verkligen rätt målgrupp på kroken?

Om det var pedofiler man drev med, borde inte de nu då vara lika upprörda som vi är?

I ett demokratiskt samhälle kan vi inte ha cencur på det sätter (tack och lov, tänker jag), men vi kan ha regler. Varningstexter. Olämpligt innehåll. Inget för barn. Stötande innehåll.
Konsumentupplysning.

Efterspelen har om möjligt varit  lika osmakliga.
När sakfrågan är övergiven för hugg och slag mot dem som har protesterat.
När man från vita mäns höga hästar återigen måste nypa till kvinnor som har höjt sin röst och tycker något annat än de gör.
Från äcklig låt till äckliga män.
De göttar sig i samma dynghög, kan man säga.

Jaja.
Nu ska jag fortsätta skriva roman.
Hej på en stund.

Nu gör jag allt samtidigt och det blir sällan bra.

Alltså fokuserar jag från och med nu och några timmar framåt på manuset och sedan kan jag hålla på som diversearbetare hur mycket jag vill senare idag.

Jag letar som en galning efter en grön kofta som jag köpte innan förra resan till Cypern men den är puts väck.
Den kanske ligger i bilen?
Jaja. Den kommer väl fram och frågan är väl hur många koftor som behövs. Jag har med mig två, tror att det räcker. Det är ju inte Europas kallaste land jag ska åka till.

Nu. Koncentration. (Det skulle verkligen hjälpa om det blev molnigt som satan ute ...)

Resultat meddelas senare.

Jag tror att jag missar mitt mål med 2000 ord till på söndag.

De här kapitlen tar tid, mest för att jag fastnar i research som jag verkligen borde göra i redigeringen istället för nu. Men jag vill att gatan, backen, huset eller vad det nu än är, ska vara rätt direkt tydligen.
Min mamma är ett utmärkt bollplank i den här romanen, varför kan jag inte berätta men jag kan säga att det är mycket bra att ha ett sådant uppslagsverk i familjen.
I Ett oväntat besök var ju min gamla bästis Jein min ledstång. Hon har hästgården där en del av romanen utspelas och hon och hennes tävlingshoppande döttrar visste ju allt! Bara att ringa när jag körde fast. Grymt, faktiskt.

Alla lägenhetsvisningar över för den här gången och jag har börjat tvätta inför måndagens resa.
T-shirts, sittvänliga klänningar, shorts och flipflops, solglasögon, läs och datorglasögon och vanliga glasögon, underkläder, hatt och toalettsaker.
Det är väl allt?
Just det, läsplattan förstås. Den måste jag ladda!

Och packa laddare till datorn och telefonen.
Och biljetter och pass och plånbok OCH telefonen OCH DATORN och glasögon i handbagaget. En liten plastpåse med alla mina läppglans och näsdroppar. Tror jag har en sedan förra resan.
Just det 2: huvudvärkstabletter. Förra resan blev jag sjuk och tack och lov hade mamma ju med sig alvedon och sånt.

Jag har ingen adapter. Förra gången använde vi mammas. Det kanske finns på Arlanda.
Och en kofta kanske är bra? Ibland är det skönt att ha inomhus om man har dragit på AC:n för mycket.

Ja, det var väl packlistan.
KAFFE, för bövelen.
Jag har redan packat ned hormonerna, för annars går det åt pipan.
Har jag glömt något?

Se så bra.
Nu kan jag gå tillbaka hit och titta på vad jag måste packa.
Man måste älska det där med en blogg.

Så himla GLAD!

"Ett oväntat besök är en mycket underhållande verklighetsflykt, och jag tror till och med att det är det bästa som Åsa Hellberg har skrivit."

Läs resten här.

Fy så sorgligt att läsa om djur som, tack vare torkan, måste nödslaktas.

Kolmårdens djur kanske klarar sig.

Så snabbt kan det alltså gå. Från välmående i maj, till nödslakt i juli.

Vi som sitter här på lite höga hästar, ser föraktfullt på dem som flyr svält och katastrofer (för att inte tala om krig och annat elände), och tror att vi alltid är säkra.

Det är vi inte och jag tycker att det här, när en bonde tvingas ta bort ett djur för att det inte ska svälta ihjäl, tyder på det.

Det kan gå fort även i Sverige. VÅRA HÖGA HÄSTAR SVÄLTER, kan jag meddela.

Något regn verkar inte vara i sikte.

Med det sagt: jag ska flyga igen på måndag. Jag är själv en del av problemet. 

Jag försöker säga att jag i alla fall sopsorterar minsta kork, tänker på min energiförbrukning och har gjort en sport av det (låga räkningar) och åker numera mest kommunalt (det är också mest praktiskt här).

Men gör jag allt jag kan för miljön, som att just sluta flyga?

Nej.

Är jag aktiv i någon organisation som jobbar med miljöfrågor?

Nej.

Som med mycket annat gnäller jag på håll, är medveten, men gör inte tillräckligt.

Nu något roligare: Den gamla bondmoran min mamma, fyller år idag. 79. Grattis mamma, nästa år är jag definitivt med på festen!